Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagit under sig ett främmande land
och folk. Men det finnes exempel på
asiatiska rövarfolk, som bragt intet
annat än ekonomisk förödelse och
kulturell stagnation över de länder,
som de välsignat med sitt herra-
välde.
Någon nödvändig motsättning
mellan våldshushållning och
arbetsdelning existerar således icke. Våldet
kan stegra produktionen och till och
med stegra producenternas välstånd.
Även en samhällsklass, som i
ekonomiskt avseende lever fullkomligt
parasitiskt på andra klassers arbetsmöda
och uteslutande genom våld bibehåller
sin ställning, kan bedriva en kulturell
verksamhet och utöva ett kulturellt
inflytande, varigenom den kännetecknar
sig som en äkta socialkulturell
funktionärsklass. Även i detta fall vore
det rätt att tala om ”arbetsdelning”.
Men om våldsutövningen och
ekonomisk parasitism icke få göra oss blinda
för våldsutövarens socialekonomiska
eller parasitens socialkulturella
funktioner —• så få, omvänt, tillvaron av
obestridliga ekonomiska och kulturella
funktioner hos en samhällsklass icke
hindra oss att upptäcka och framhålla
att samhällsklassen ifråga med våld
vunnit och med våld
upprätthåller sin sociala ställning,
eller att den i ekonomiskt avseende är
parasitär — d. v. s. att den
åtnjuter sina ekonomiska förmåner utan
producenternas samtycke och utan att
åt d e m giva någon ekonomisk eller
kulturell valuta. Denna senare
tillfaller andra samhällsklasser. Att
våldsmakten och parasitismen äro
lag-omhägnade, ja, på det mest minutiösa
sätt formulerade och bekräftade
genom skriven lag och laggiltig
tradition eller sedvänja, får icke heller
göra oss blinda för att de d o c k ä r o
vålds- och
parasitföreteel-s e r. Samhällsforskaren måste
känneteckna dem enligt deras verkliga
natur och verkliga sociala inflytelser.
Dessa insikter i och erkännanden
av vissa sociala fakta hindras dock
av mycket starka sociala
fördo-m a r.
Över allt där vi över huvud
upptäcka social arbetsdelning eller
sociala funktioner, äro vi benägna att
utan vidare förneka tillvaron av
våld, förtryck, utsugning eller social
orättvisa; och så ofta vi finna att ett
socialt förhållande är stadfäst genom
lag eller laggiltig tradition, hava vi
en hart när oemotståndlig tendens att
låta detta förhållande gälla såsom
oantastligt, höjt över kritik.
Lagens allmänna ”heli ghet ”
eller nödvändighet suggererar
kritiklös underkastelse under vart och
ett av dess bud. Tillvaron av n
å-g o n social funktion, arbetsuppgift
eller nytta hos en mäktig klass inger
föreställningen, att dennas ställning
måste vara i allo oantastlig.
Vi äro alla utrustade med starka
politiska och rättsliga fördomar, som
hava sin grund dels i ett djupt
instinktivt erkännande av den politiska
maktens och lagens sociala nödvändighet
och dels uti vår oförmåga att u
r-s k i 1 j a mellan denna, maktens och
lagens allmänna nödvändighet och de
särskilda maktförhållandenas och
lagarnas nödvändighet. På samma sätt
förhåller det sig på det
socialekonomiska området. Vår djupaste sociala
instinkt säger oss, att arbetsdelning
är en civilisations- och
framstegsfak-tor av allra första ordningen. Denna
uppfattning, liksom föreställningen
om maktens och lagens nödvändighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
