Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Rewiuk, Emil: Polen och Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL REW/UK: POLEN OCH UKRAJNA
39
sansens Piemont, Det uppstår en ny
nationalitet, som kallar sig den
ukrajnska. Att förneka faran, som därutav.
hotar Rysslands enhet, vore en
strutspolitik. Det är klart, att det angår
icke österrikarna. Och vi veta, att
det skulle utbryta revolution i Galizien
om Österrike skulle gynna den dar
pågående russofila agitationen.”
Det finns ett litet parti bland
galiziska ukrajnare, som strävar till
kulturell och om möjligt också politisk
enhet med ryska folket. Det är ett
pan-slavistiskt parti och ett mycket
originellt sådant: det påstår att ukrajnska
språket är bara en rysk dialekt och att
det lämpar sig bara som underklassens
språk. Partiet kallar sig för ryssar,
icke för ukrajnare. Det är för
närvarande mycket svagt och lever på
understöd från halvofficiellt ryskt håll.
Det är det partiet polska aristokrater
försökte att spela ut mot ukrajnska
partierna.
”Men som Ryssland förstår
ställningen i Österrike, så skall också
Österrike förstå Ryssland”,
fortsätter den ryska publicisten. ”Vi
kunna icke dådlöst betrakta, att
våra 28 miljoner lillryssar
långsamt men säkert få denna trosats
från Galizien, som säger att de inte äro
ryssar. För oss finns inga ukrajnare i
Kejiv och Poltava, för Österrike finns
inga ryssar i Galizien — det är kärnan
av den rysk-österrikiska
antagonismen. Och eftersom man inte kan
hoppas att antingen Ryssland eller
Österrike ändrar sin ståndpunkt, är
ställningen tragisk och till och med båda
regeringarnas fredsvänlighet betyder
här inte mycket.”
Den ryska publicisten vill, som man
ser, övertyga österrikiska tyskar, att
det måste komma, för Ukrajnas
skull, till ett österrikiskt-ryskt krig.
Huruvida han har rätt, skall
framtiden visa.
Ryska pressen talar både om att
Ost-galizien är ”ett gammalt ryskt land”
oeh måste bli förenat med moderlandet
Ryssland och om att habsburgska
dynastin har blivit ukrajnofil och en
vacker dag ämnar erövra ryska Ukrajna,
åtminstone till Kejiv och Odessa. Det
vore för Österrike en kompensation för
det gäckade hoppet att vinna en
landremsa vid Turkiets delning och komma
fram till Egiska havet (Saloniki).
Odessa är ingen sämre hamnstad än
Saloniki, och Svarta havet blir ett
första rangs kommunikationsmedel mellan
västra Asien och östra Europa bara
man bygger Bagdadbanan till slut och
öppnar transturkestanska förbindelsen
med Indien
(Baku-Krasnovodsk-Chiva-Herat). Om österrikiska
utrikespolitiken verkligen strävar efter Rysslands
delning är inte gott att veta. Än sä
länge har man häktat utan jämförelse
flera ryska spinore i Österrike än vice
versa. I Lemberg och Kraltau har man
sedan ett och ett halvt år blivit
fullkomligt van vid stora oeli små
spionc-riproeesser. De göra intet intryck mer,
ty de äro för många. Det kommer till
oeh med präster från Ryssland, som
försöka göra två affärer; det vilja
inbilla den galiziske bonden, att det är
tsaren, som skall befria honom från
polska godsherrarnas förtryck, och de
passa på tillfället att under tal om
ryska kyrkans överlägsenhet över den
unerade * räkna ut avståndet mellan
österrikiska garnisoner. Det har varit
missväxt i landet och
flodöversvämningar. Den ryska nationalismen vill
slå mynt också därutav. Man grundar
i flera ryska städer föreningar, som
under namn av ”Hjälpsällskap för
karpatiska Ryssland”, skola samla
gåvor och överlämna dem till russofila
agitatorer i Galizien. Det gick så
långt att man interpellerade
österrikiske utrikesministern om ryska
ambassadören i Wien verkligen protesterade
mot grundande av- ett ukrajnskt (det
första sedan 1600-talet) universitet i
Lemberg. Det roligaste är att
polackerna ha givit efter i sitt bekämpande
av ukrajnska rörelsen och 24 jan. 1914
lovat att medvc r k a till att ett
ukrajnskt universitet i Galizien sna-
* Galiziska ukrajnare liöra till den så
kallado unerade kyrkan, d. v. s. de ha samma
ritus som ryska kyrkan, men de ha 1700
antagit romersk-katolska lärosatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
