Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Rewiuk, Emil: Polen och Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rast grundas. Det gjorde samma
polska politici som för ett tiotal år sedan
skrevo,att kaffer- och zulufolken säkert
också komma att fordra en högskola
för sig, och samma professorer som äro
medbrottsliga i att ukrajnska
studentkårens ordförande föll för en kula från
polska kamraters sida under en
demonstration i Lemberger universitet 1 juli
1910.
Polackernas ställning till
ulcrajnsk-ryska frågan är omöjlig att klara
upp, om man inte tar i akt följande
fakta.
Deras läge mellan de ryska och tyska
kolosserna har alltid hindrat dem att
växa på bredden och att bevara sin
bredd, och därför voro de tvungna att
växa, bildlikt sagt, på längden med
huvudet åt Östersjön oeh med fotterna
åt Svarta havet till. Vägen till
Östersjön har totalt spärrats, de kunde icke
motstå så många rivaler och blevo
trängda tillbaka genom svenskar,
tyskar och ryssar. På vägen till
Svarta havet mötte de intet starkt
motstånd, ty Ukrajna, som ligger där
bördigt och rikt, var redan på 1200-talet.
i grund och botten förstört av
tartari-ska och turkiska överfall. Dessa två
mongoliska stammars insats i den
europeiska kulturen är Balkanhalvöns
bar-barisering oeh Ukrajnas prisgivande
till ett stridsobjekt mellan Polen och
Moskovitien. Ukrajna blev polsk
provins, fastän i början talade man om
union, på 1500-talet. Då blev ukrajn,
ska överklassen poloniserad, och sedan
dess ansågo de flesta, polska politici,
att det intet- Ukrajna finns mer som
nation. Ända så sent som 1866
utropade en polsk lantdagsman i Lemberg:
”Jag känner bara ryssar och polacker,
men inga ukrajnare.”
Ukrajnska folket utvecklade p<\
1600-talet stor energi i upprorskrigen
mot Polen, vann självständighet utom
Galizien, men kunde inte bevara den
och ingick union med Ryssland 1654
för att få resten av överklassen
russi-fiseräd och sitt namn förvandlat till
Lillryssland. På det sättet blev också
Svarta havet stängt för polackerna.
Snart förlorade också Polen sitt obe-
roende. Det var Ryssland som
uppslukade bägge fienderna. Nu kunde de
försonas, undertryckta som de voro av
en gemensam fiende. Men
klasskampen visade sig starkare än nationella
intressen. Polsk politik gjordes alltid
av adeln, och denna adel kunde inte
varken i ryska Ukrajna eller i Galizien
förena Polens strävanden till frihet
med Ukrajnas — ty nog hata de ryska
ämbetsmän men de bäva också för
ukrajnska bondens agrarsocialism.
Och utav två onda ting valde man för
4 år sedan det mindre onda: ryska
tsaren. Det gick dess lättare som också
polska bourgeoisien i ryska Polen hade
att välja mellan två fiender: de polska
socialistiska arbetarna och de ryska
byråkraterna och valde de senare.
Under revolutionen 1905 organiserade
dess ledare Dmovski en
överenskommelse med ryska regeringen: polska
bourgeoisien skulle utrota socialismen
i ryska Polen och i belöning få
kommunal självstyrelse oeh andra
förmåner. Socialismen utrotades bland
annat med revolvrar.
Snart kom en annan
överenskommelse och denna gång var det ett
försök att samla alla slaver under
Rysslands beskydd till en panslavistisk
politik. Det var den så kallade
neopan-slavismen. Dmovski skev ett arbete,
”Polen, Tyskland och Ryssland”, i
vilket han ville bevisa att Polen riskerar
mycket mera i tyska Polen än i ryska.
Den tyska förvaltningen är farligare,
därför är det god politik att försöka
jämka med ryska regeringen. Det var
då den kompromiss avslöts mellan
statsministern Stolypin och ryska
polacker, om vilken Novoje Vremja
berättar. Ukrajnarna skulle betala båda
parternas förluster som så många
gånger förut i historien. Galiziska
polacker intogos i kompromissen. De skulle
understödja den russofila agitationen
bland galiziska ukrajnare oeh de
gjorde det med all kraft som österrikiska
ämbetsmän. Men några ryska
eftergifter åt polackerna
i Ryssland kommo ej.
Balkan-kriget har förändrat situationen
såtillvida, att det gamla hoppet igen reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
