Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1914 - Volsky, Stanislaz: Socialistisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej till övertygelsen) måste ge plats för
neromanticismen hos Verhaeren oeh
Gorki.
Ur uppfostringssynpunkt är
emellertid teatern måhända av ännu mera
betydelse äu litteraturen, av den enkla
anledningen, att dess inflytande är
mer direkt och dess effekter snarare
kända av våra nerver än bedömda och
vägda av vårt förstånd. Nå, vilket
budskap har den nutida teatern (även
en mönsterteater) att överbringa till
åhörarna ? Först och främst, det ligger
ett svalg mellan seen och auditorium,
endast aktörerna agera, auditoriet
är passivt och har i själva verket blott
att motta sinnesrörelser. I den
moderna teatern äro vi, såsom det hittills
varit, icke producenter utan
konsumenter. Sittande lugnt och bekvämt
i våra loger njuta vi av andra
människors tragedier såsom de upprulla
sig för våra ögon, och sålunda läras vi
att betrakta den mest oangenäma
realitet icke som ett föremål för vårt
ingripande utan som en ”intressant
psykologisk situation”. Modern teater är
en skola för psykologiskt
analyserande och, samtidigt, för praktisk
indif-ferentism — en sann reflex av de
ömsesidiga relationerna mellan
medlemmarna av det borgerliga
samhället. Vad innehållet i skådespelen
beträffar, finna vi där den gamla
uppdelningen mellan hjälten och hopen.
Centralfiguren är den enda, som vårt
intresse koncentrerar sig på, medan
de övriga blott äro en inramning, en
bakgrund för hjältens dåd, hans
fröjder oeh lidanden. Ledare av
människor å ena sidan, oansvariga massor
på den andra — är icke detta schema
också det nutida bourgeoisisamhällets?
Sådant må tillfredsställa smak och
böjelser hos människor som äro indivi-
dualister i fråga om ideal och praktisk
gärning. Men det kan icke
tillfredsställa det folk, som är kallat att
omvandla människornas inbördes
relationer, att skapa nytt liv, att realisera
nya ideal. Mönster för den socialistiska
teatern finner det ej i den moderna
borgerliga konsten utan i de gamla
grekiska mysterierna eller i
medeltidens religiösa spel, som skapades av
massorna och utfördes av massorna
och icke kände någon skillnad mellan
”aktörer” och ”auditorium”. Låt
var och en spela med, förena
massorna på scenen liksom de förenas i den
politiska striden — sådan är, enligt
min mening, den första principen för
socialistisk teater. Låt teatern lära
sig kollektiv aktion, och i
arbetareauditoriets sinnen skola stanna kvar så
djupa intryck, att de omöjligen kunna
förgätas. Men vad skall lämna stoff
för sådana socialistiska mysterier?
Jag skall besvara denna fråga med
en annan. Om grekerna hade en
lidande Dionvsos, om de kristna ha haft
en lidande Kristus, hava vi icke en
lidande mänsklighet såsom
enda föremålej; för alla våra tankar,
enda ämnet för vår dagliga agitation?
Oeh vad ger lämpligt stoff till en
tragedi om ej detta?
Sådana, äro den socialistiska
kulturens konturer såsom jag ser saken.
Många kamrater skola göra
invändningar, begagnande sig av det väl ofta
upprepade argumentet, att vi ieke
ännu äro färdiga att utveckla vår egen
kultur. Det skulle vara en
allvarlig-invändning, om det i realiteten icke
funnes några materiella grundvalar
för en sådan kultur. Men så är icke
fallet. Vi ha tillräcklig materiell
grund, vi bry oss endast, av någ-on
obegriplig anledning, icke 0111 att bygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
