Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Litteratur - Några obeaktade synpunkter (G. Henriksson-Holmberg med replik av R. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kratiskt parti, statssocialism, federalism,
patriotism, vägarna till samhällets
omdaning (reformism o. revolutionism), såsom
de av de behandlade författarna
behandlas, skärskådas från övervägande politlsKa
synpunkter. Beträffande avdelningen om
ekonomisk socialism är gränsen här mer
flytande, ehuru socialismens ekonomiska
sida tvivelsutan är här dominerande. Noga
taget hade ytterligare en avdelning kunnat
vara i sin ordning, där sådant som
föredragen i Stockholms bildningscirkel och
arbetarföreningen, kapitlen 0111 kommunismen
och saint simonismen i Sverge o. s. v. hade
haft san givna plats, men någon särskild
”förvirring” tycker jag icke den nu
accepterade indelningen bör ge anledning till, när
redan i förordet grunden för indelningen
tydligt angivits. Recensenten synes vilja
göra troligt att jag till arten här velat
skilja mellan ekonomisk och politisk
socialism, vilket emellertid legat mig fjärran.
Bättre än så är min insikt om socialismen
verkligen. Klanderfriast hade det givetvis
varit att undvika alla indelningar, men i
stället låtit kapitlen i ifrågavarande två
avdelningar som fristående kapitel följa efter
varandra, måhända under t. ex. en
avdelning ”socialism” e. d.yl. Något ”försök
till systematiserande indelning” i
vetenskaplig mening har jag ej heller haft i
tankarna. Recensentens farhågor äro i det
hänseendet även onödiga.
Recensenten, själv förf., borde, synes det
mig, dock ha haft känning av hur ofantligt
svårt indelningen av ett stoff, i synnerhet
i ett fall som detta, kan vara. Jag kan
även försäkra recensenten att det krävts
mycken möda, mycken eftertanke och
många omställningar, innan jag kom till den
indelningsgrund som valts. Jag har valt det
vida arbetssammare och mer komplicerade
förfaringssättet att gruppera mina ämnen
omkring idéerna, men icke kring personerna,
vilka varit bärarna av idéerna. Personen
kan hysa en mångfald av idéer, men som
flyta samman till en kaotisk massa, utan
alltså några egentliga hållpunkter, för
andra än den som själv bär den.
Till recensentens klander att jag ’
’hoppat”, ber jag få lägga, att jag dock
placerat varje mer betydande detaljidé under var
sin detaljrubrik, varigenom läsaren fått
hållpunkter och varigenom jag sökt före-
komma det skenbart ”orediga” i
dispositionen av mitt ämne. I föreliggande arbete
har det dock varit fråga om vitt skilda
ämnen och idéer; hade recensenten velat
vara rättvis i sitt omdöme, hade han bort
taga detta i betraktande, tyckes det mig.
Ingen, även den bästa indelning har
någonsin gått fri från anmärkning, helt naturligt
för övrigt; ännu mindre då, såsom här, det
varit fråga om ett så rikt och hittills
obearbetat material som det jag haft under
min behandling. Jag har ej heller haft
något obegränsat utrymme till mitt
förfogande, men som recensenten visst tror jag haft,
men varav jag underlåtit att begagna mig.
Utgående, som jag gjort, i första rummet
från idéerna i stället för från personerna,
faller det ju av sig självt, att Quiding
flerstädes återkommer. Men skall nu detta
vara ett fel? Jag hade annars föreställt
mig att detta hade bort vara ägnat att
visa och inskärpa Quidings
mångsidighet, såväl om hur intimt han stått i
rapport med tidens högsta tänkesätt som om
hans stora siarbegåvning. Quiding är icke
blott utopist utan lika mycket realisten,
vilken verklighetstroget ser på tingen. Det
finns upprepanden som äro överflödiga och
som kunna vara bevis på verklig
bristande genomarbetning av ett ämne,
men det finns förvisso även upprepanden,
som både kunna tjäna ett gott ändamål oeh
vara betingade av själva ämnet som
behandlas. Varför jag i övrigt behandlat Quiding
i en särskild avdelning, har jag tillräckligt
motiverat i förordet, men som recensenten
även här ej brytt sig om att taga hänsyn
till. Det behövs, efter vad det förefaller,
många fler ”supplement”, innan alla nu
gångbara fördomar om Quiding fått
respass.
Gent emot recensentens lilla elakhet om
min beteckning av Bergeströms
”Indianska brev” som Sverges första
samhälls-utopi, att den ”bör väl vara den första hr
H. hittills lyckats finna rätt på ’ ’, ber jag
likaledes få erinra om att jag skrivit med
eftertanke. Den utopiska litteraturens
första blomstringsperiod inföll under 1700-talet
oeh några arbeten av denna litteraturgren
voro, som jag angivit i min bok, översatta
till svenskan, innan B. gav ut sina brev, och
som säkerligen fört B. på tanken att följa
exemplet att även i sin stad skriva en utopi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
