Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Larsson, Yngve: Världskrigets upphovsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskrigets upphovsmän.
För TIDEN av YNGVE LARSSON.
Bland neutralitetens fördelar är
möjligheten att på grund av underrättelser
frän båda de stridande lägren bilda sig
ett objektivt omdöme om händelserna
icke den minsta. Vi ha också under de
gångna krigsmånaderna blivit
vederbörligen bombarderade med
framställningar av krigets ursprung och
innebörd, vilka dock alltför ofta avslöja en
okunnighet om motståndaren och ett
nationalhat, som i fredstid vore
häpnadsväckande. Viktigare är
emellertid, att stormaktsdiplomatin för att
rättfärdiga sina åtgöranden ansett sig
tvingad att lägga korten på bordet.
Då tyska och engelska vita böckerna
samt Rysslands gula bok även
föreligga i svensk översättning, ha vi ett gott
tillfälle att bilda oss en någotsånär
allsidig föreställning 0111 vad som
verkligen hänt under de kritiska veckorna
före kriget. Den engelska vita boken
synes mig härvid vara av särskilt
intresse genom att närmare belysa flera
viktiga moment, som varit avgörande
för Tysklands och våra tyska
partivänners hållning, och som efter mitt
förmenande hittills icke i vårt partis
centralorgan, Social-Demokraten,
tillräckligt beaktats.*
* Se bl. a. en artikel av Hj. B—g under
samma rubrik som denna fredagen den 11
september. — Naturligtvis får man ieke utan
vidare ta för kontant allt som i de
diplomatiska aktstyckena serveras. Den ryska gula
boken är tydligen väl friserad för den
europeiska opinionen; därjämte vimlar den
svenska upplagan av översättningsgrodor. Så
låter översättaren Serbien — med skäl! — be-
Världskrigets upprinning var den
österrikisk-serbiska konflikten."’ I
mycket måste man anse den österrikiska
balkanpolitiken missriktad och onödigt
aggressiv. Det är doek svårt för en
utomstående att i den fråga, som här
förelåg, bestämt taga ståndpunkt emot
Österrikes åtgärder, om vars
berättigande i sak endast en mening rådde
inom landet självt, Och vad var det som
här verkligen hade hänt? E11
nationalistisk folkrörelse, organiserad och med
öppet stöd av serbiska myndigheter,
åsyftade att från Österrike skilja delar
av dess område för att bilda en
syd-slavisk storstat. Denna rörelse
strävade med framgång att vinna fast fot
även inom Österrike, och den drog sig
icke för att med våld undanröja
österrikiska ämbetsmän och slutligen den
österrikiske tronföljaren, vars planer
på en ny organisation av
dubbelmonarkin på grundval av den nationella
autonomins genomförande ansågs
utgöra det svåraste hindret för det
storserbiska målets förverkligande.
Starka indicier föreligga — Österrike
menar sig hava verkliga bevis — för att
furstemordet skedde med hjälp av
serbiska myndigheter.
Bakom den serbiska nationalismen
står, allom veterligt, Ryssland såsom
klaga sig över att Österrike påstått, att
”medlemmar, av kungaliuset” förberett
Se-rajevomordet, medan den ryska texten talar
om ”serbiska statsanliöriga”!’ Icke heller
lär man utan vidare få acceptera de
personliga karaktäristiker av t}rska sändebud, som
Sassonov och andra här och dar försöka
att ge.
* Se den för engelsk liberal
uppfattning-högst belysande artikeln av H. N. Brailsford,
The Empire of the E a st i The
Con-temporary R e v i’ e m, september 1914..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
