Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Larsson, Yngve: Världskrigets upphovsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kunde draga Österrike i dess
mel-lanhavanden med Serbien inför
Europas domstol. Till en medling mellan
Ryssland och Österrike ställde sig
Tyskland däremot sympatiskt
(akterna 43 oeli 46, engelska vita
boken, se ock tyska vita bokens text).
Grey hälsade med glädje Tysklands
accepterande av principen om medling
mellan Ryssland och Österrike, men
ansåg i likhet med Tyskland, att
medlingen borde anstå, så länge utsikter
funnes för direkta förhandlingar mellan
Österrike och Ryssland, då denna form
borde föredragas framför alla andra
(akterna 60, 67 och 68, engelska
boken). Dessa förhandlingar fortgingo
också några dagar, men avbrötos den
28 av Österrike, som icke med
Ryssland ville inlåta sig på någon
detaljdiskussion av den serbiska svarsnoten.
Från Serbien uteblevo alla andra
underrättelser än dem som talade om
militära förberedelser. Samma dag
förklarade Österrike kriget mot Serbien,
och Ryssland förklarade sig öppet
icke kunna nöja sig med
försäkringar om Österrikes respekterande av
Serbiens integritet och självständighet
(akt 72, engelska boken).
’ Tyskland, som uppenbarligen kände
sig bära en del av ansvaret för de
direkta rysk-österrikiska
förhandlingarnas fortgång, gjorde nu Österrike
allvarliga föreställningar, och redan
följande dag, onsdagen den 29, gav
Österrike efter och lämnade sitt
sändebud i Petersburg uppdrag att
med ryska utrikesministern diskutera
den österrikiska noten till Serbien och
mottaga varje förslag, som därvid från
rysk sida komme att framställas. Dessa
direkta förhandlingar fortgingo också
till krisens öppna utbrott (se tyska
boken).
Samtidigt med de direkta
förhandlingarna pågick medlingsdiskussionen
mellan de fyra utanför stående
makterna. Från franskt håll framkastades
den 29, att när Österrike väl ryckt in
i Serbién, borde ögonblicket vara inne
för de andra makterna att diskutera
situationen — ett uppslag, till vilket
Tyskland ställde sig sympatiskt
(akterna 76 och 84, engelska boken).
Likaså England, som på onsdagen och
torsdagen preciserade förslaget till att
Österrike efter ockupering av Belgrad
borde hejda sin framryckning, att
Ryssland likaså borde inställa sina
militära förberedelser, och att på denna
grundval förhandlingar med makterna
borde upptagas. Till detta förslag
anslöt sig genast Tyskland (torsdagen
den 30) och förklarade sig villigt att
i sådan riktning påverka Österrike
(akterna 88, 98 och 103, engelska
boken). Enligt vad franska
ambassadören i Wien erfor, hade denna påverkan
formen av ”kraftiga föreställningar”’
(akt 95). Dessa föreställningar ledde
också till gott resultat. Österrike ville:
antaga den erbjudna medlingen (akt
121). Det engelska sändebudet i Wien
vill numera t. o. m. göra gällande, att
Österrike gått in på att underställa de
fordringar, som ansågos kränka
Serbiens suveränitet, skiljedom. Detta
har visserligen av Österrike bestritts,
men hur som helst var Österrike under
Tysklands påtryckning obestridligen
villigt till mycket väsentliga
eftergifter. Men Ryssland visade icke någon,
lust att antaga det engelsk-tyska
medlingsförslaget, i det Sassonov bl. a.
påyrkade, att Österrike skulle hejda sina.
truppers inmarsch på serbiskt område
och alltså icke ens medgav någon
ockupation såsom säkerhet för
Österrikes fordringar (akt 67, ryska boken).
Sedan Grey fått underrättelse, att
Österrike accepterat medlingen,
hemställde han, att Ryssland skulle inställa
sin mobilisering, men härpå synes han
icke ens ha fått något svar (akt 135).
Ty vad hade under tiden hänt?
Redan lördagen den 25 och söndagen den
26 kommo de första
mobiliseringsun-derrättelserna från Ryssland. Senast,
dessa dagar mobiliserades de arméer,
vilkas övermakt tvungit österrikarna,
till återtåget från Lemberg. Tyskland
gjorde genast ententemakterna och
England uppmärksamma på den fara,
som härmed hotade förhandlingarnas:
lugna fortgång. Följande dag, mån–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
