Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Larsson, Yngve: Världskrigets upphovsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen den 27, försäkrade ryska
krigsministern, att icke e n reservist var
inkallad, icke en häst uttagen! På
tisdagen inlöpte ytterligare underrättelser
om militära åtgärder även vid tyska
gränsen. Förberedelser till en allmän
mobilisering voro uppenbarligen i
gång, medan Österrike inskränkt sig
till att för det serbiska fälttåget
mobilisera åtta armékårer. Onsdagen den
29 försäkrade den ryska
generalstabs-chefen att till klockan 3 hade icke
någonstädes någon mobilisering skett.
På sin officersära bedyrade han, att
alla sådana underrättelser voro
oriktiga. På morgonen samma dag hade
ytterligare mobiliseringsorder utgått för
”ett bestämt antal guvernement”. Den
som känner de ryska kommunikéernas
förbehållsamma språk, anmärker
giftigt det belgiska sändebudet, kan lugnt
påstå, att det mobiliserades överallt.
Belägringstillstånd var redan
proklamerat å alla viktigare platser på
väst-gränsen och skymde de vidare militära
förberedelserna.
Ivejsar Wilhelm trädde då i direkt
förbindelse med tsaren och fäste hans
uppmärksamhet på den fara, som
hotade världsfreden, särskilt genom
Rysslands militära förberedelser. Tsaren
svarade ur fredens synpunkt, låt oss
säga, matt: Han kunde icke motstå
det tryck, som utövades på honom, oeh
de militära åtgärderna voro beslutade
redan den 25 juli! Under de pågående
förhandlingarna och under det
Tyskland förmådde Österrike till stora
medgivanden, utvidgades den ryska
mobiliseringen fredagen den 31 juli
officiellt till att omfatta hela riket. Denna
åtgärd var i c k e, som Rj^ssland och
Frankrike ville göra gällande,
framkallad av Österrike, vars allmänna
mobilisering beordrades först den 1
augusti (akterna 126 och 127, engelska
boken). Tyskland svarade med
förklaring av krigstillstånd (fredag afton)
och begäran om Rysslands inställande
av krigsförberedelserna inom 12
timmar. När svar härpå uteblev,
förklarade Tyskland kriget, (lördag kväll).
För den tyska utrikesledningen var
självfallet endast e n slutsats möjlig av
Rysslands uppträdande: R y s s 1 a n d
ville kriget. I trots av det ena
medgivandet efter det andra från
Österrike, i trots av att full enighet
var inom räckhåll mellan Västeuropas
och Mellaneuropas makter om den
serbiska frågans behandling, fortsatte
Ryssland i påskyndat tempo sina
krigsförberedelser. Omsorgen om det egna
landets säkerhet krävde då att
Tyskland äntligen gav de militära
synpunkterna främsta rummet och icke
lämnade Ryssland ytterligare försprång i
mobiliseringen. Man synes nu från
engelsk sida vilja göra gällande, att
det var Tysklands
avmobiliseringsulti-matum till Ryssland, som förstörde
freden. Det är lätt för öriket England,
skyddat av sin flotta, att hävda denna
ståndpunkt, men att begära, att
Tyskland, inbäddat mellan fientliga
landmassor, skall oväpnat vänta tills
grannarna hunnit slutföra sina
mobiliseringar, det är väl ändå väl starkt. Några
medgivanden från Rysslands sida, som
kunde stödja en dylik optimism,
före-lågo icke.
Denna framställning torde väl
otvetydigt ge vid handen, var
”världskrigets upphovsmän” äro att finna. De
kunna sökas i Ryssland, där det
pan-slavistiska, storfurstepartiet icke kunde
finna sig i att den storserbiska
rörelsen, som varit det viktigaste stödet för
Rysslands aggressiva Balkanpolitik, av
Österrike kastades till marken. Att
mord på furstar och ämbetsmän
utgjorde ett av denna rörelses legala
kampmedel, synes icke ha bekymrat de
härskande i Ryssland. För Österrike
återigen var straffexekutionen emot
Serbien en försvarsåtgärd, avsedd att
trygga lugnet i dess södra provinser.
Alldeles oavsett vilken mening man
hyser om formen i Österrikes
uppträdande mot Serbien, står dess
defensiva karaktär efter de upprepade och
av Tyskland garanterade
försäkringarna, att inga förändringar skulle
vidtagas av Serbiens gränser, ingen
kränkning ske av dess integritet eller
suveränitet, utom allt tvivel. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
