Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 11-12, 1914
- Kautsky, K.: Internationalismen och kriget (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röster) var såsom sådant alltigenom logiskt,
ty i oeh för sig voro Bismareks ränker lika
förkastliga som Bonapartes ränker. Men
praktisk politik skulle denna moraliska
demonstration ha blivit först om det funnits
en möjlighet att hindra Bismarek och
Napoleon i deras hantverk. Så länge denna
möjlighet fattades, kom det an på vems sak
vore den sämre och vems seger som vore
mest olycksdiger. Ett sådant avgörande
kunde emellertid inte vara något tvivel
underkastat. Med rätta sade ”Der
Sozialde-mokrat”: Napoleons seger betyder nederlag
för de socialistiska arbetarna i Frankrike,
betyder den bonapartiska soldateskens
envälde i Europa, betyder Tysklands
fullständiga sönderstyckande. —
Därför röstade Lasalleanernas
parlamentariska representanter för krigskreditens
beviljande, och detta inte endast Sehweitzer och
Hasenclever, men även Fritzsche, som
anslutit sig till Eisenacharna.” (Geschiehte der
deutsehen Sozialdemokratie, 2 uppl., sid. 5,
6.)
Vi ha utförligt behandlat dessa
differenser, emedan 1870 års situation
snarast bjuder paralleller med våra
dagars -— visserligen paralleller, som —
vilket vi redan anmärkt — lätt föra
vilse, om man inte även tar olikheterna
i betraktande. Jämförelsen mellan den
gången oeh nu visar emellertid för
1870 en väsentligt enklare situation
än för våra dagar, och dock, vilka
motsättningar inom partiet vid krigets
utbrott !
* *
*
c) Efter 1870.
Även nästa krig medförde sådana
motsättningar. Det var rysk-turkiska
kriget, som inledde Balkanfolkens
resningar mot turkarna år 1876.
Situationen liknade den under
Krim-kriget och hade dock blivit en annan.
Balkanfojken hade under de två
årtiondena efter Pariserfreden gjort
ansenliga framsteg och fordrade sin
självständighet, sin frigörelse från
Turkiet. Bakom dem stod tsaren.
På vems sida skulle
socialdemokratin ställa sig ? På de undertrycktas,
så som det ligger nära för en
socialdemokrat? Men betydde inte det, att
förläna den största och farligaste kraft
åt tsaren, den farligaste fienden för
all europeisk frihet? — Ingalunda, sva-
rade Balkanfolkens anhängare. Dessa
vore ryskt sinnade endast så länge
ingen annan stormakt i Europa toge sig
an dem. Starka, demokratiska
nationalstater i Europas sydöstra hörn
skulle bilda ett vida bättre
skyddsvärn mot den ryska despotismen än
den kraftlösa despotismen i en
korrumperad, genom inre stridigheter
uppriven nationalitetsstat. Och vad
Balkan-folken ville, den nationella
självständigheten, det vore en idé, som skulle
växa med den framtiden tillhörande
ekonomiska utvecklingen. I det man
gjorde Ryssland till Balkanstaternas
ende beskyddare, förlänade man åt
detta land den kraft, som tillhör var
och en, vilken verkar i den nödvändiga
utvecklingens riktning. Just för att
förlama Rysslands inflytande på
Balkan, måste Europa försvara
Balkanstaterna mot Turkiet.
En livlig diskussion följde i
partipressen. På turkvännernas sida voro
de gamla och mest ansedda
partivännerna, Liebknecht, Marx och Engels, på
den andra sidan endast ungt folk utan
anseende. Jag förde den gången min
första utrikespolitiska polemik i
partipressen — i opposition mot våra
gamles uppfattning. De båda
ståndpunkterna fingo uttryck i två broschyrer,
vilkas titlar redan beteckna dem. Den
ena, som Liebknecht författade, hette:
”Zur orientalischen Frage oder: Soll
Europa kosakisch werden? Ein
Mahn-wort an das deutsche Volk”. Den
andra var författad av en un g, mycket
talangfull banktjänsteman i Berlin, H.
Le vy, som inte namngav sig och som
sedermera försvann ur partiet. Den
kallades: ”Zur orientalischen Frage
oder: Soll die sozialistische
Arbeiter-partei turkisch werden? Ein
Mahn-wort an die deutsche
Sozialdemokratie”.
Dessa differenser förnyades, när
Turkiet 1896 oeh 1897 råkade i
konflikt å ena sidan med armenierna, å
andra sidan med Grekland. Åter
företräddes den turkiska ståndpunkten av
Liebknecht och den motsatta av
Bernstein, R. Luxemburg och mig. Bern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:08:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1914/0372.html
