Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Kautsky, K.: Internationalismen och kriget (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stein skrev en artikel i ”Die neiié
Zeit” i oktober 1896 angående ”Die
deutsche Sozialdemokratie und die
tiir-kischen Wirren”, vilken han inledde
nied följande anmärkningar:
”Det kan inte ka undgått en uppmärksam
iakttagare, att den socialdemokratiska
pressens hållning gentemot de turkiska
armeniernas strider mot det turkiska
sultanregementet och dess allierade är ingenting mindre
än enhetlig. Artiklar, Som äro gynnsamt
stämda mot de förra, omväxla med sådana,
vilka mer eller mindre direkt ta parti för
den ottomanska regeringen oeh reducera
armeniernas rörelse till ett spel av agenter för
den ryska regeringen. Blott på en punkt
härskar en viss överensstämmelse:, på alla
sidor undviker man att göra ett klart och
tydligt uttalande angående vilken positiv
lösning av de nuvarande förvirringarna som
socialdemokratin har att förorda oeh stödja
genom att kasta sina röster i vågskålen.”
(Die neue Zeit, XV, 1, sid. 108.)
Denna uraktlåtenhet att ta parti
syntes Bernstein vara ett stort fel. Han
ställde sig avgjort på samma sida som
sultanens motståndare och hälsade med
.glädje det ”förträffliga arbete”, som
Rosa Luxemburg samtidigt och i
samma anda offentliggjorde i ”Säclisische
Arbeiterzeitung”. i mars 1897 skrev
jag för ”Vorwärts” en längre artikel,
som var av samma ull. Liebknecht
svarade utförligt.
Det finns sålunda knappast något
krig, som inte förmått
socialdemokrater till partitagande, ofta lidelsefullt
partitagande, för den ena eller den
andra parten av de stridande, och som
inte därvid fört till avsevärda
differenser dem emellan. Men det skulle inte
ha kunnat falla någon in, att i detta
partitagande se en kränkning av den
internationella solidaritetens bud
eller ett godkännande av kriget.
3. Fredens motsättningar och krigets
motsättningar.
Man kunde känna sig frestad att i
de differenser, som ett krig
framkallar inom våra led, blott se en
fortsättning på de meningsskiljaktigheter, som
härska i fredstid bland oss rörande
teoretiska eller taktiska frågor. I
verkligheten äro de av helt annan art. Att
på dessa differenser tillämpa fredens
begrepp kan endast leda till förvirring.
Utgångspunkten för vårt tänkande
och handlande såsom socialister är
proletariatets klasskamp. Vi ha valt
och tagit parti innan vi blivit
verksamma socialister. Vi ha bestämt oss
för proletariatet, gjort dess höjande
och befriande till vår livsuppgift;
därigenom ha vi blivit socialister. Så snart
vi det äro, finns inte den frågan
längre till för oss, på vilken sida vi skola
ställa oss i klasskampen. Det problem.,
som under fredstid syselsätter oss
såsom. socialister, är något annat: vilken
taktik, vilka medel äro mest ägnade
att i klasskampen gynna proletariatet
och föra till seger? Det problemet
låter sig på intet sätt lösas en gång för
alla. Ju större vår teoretiska insikt
och summan av våra praktiska
erfarenheter är, desto mer kunna vi i
stället för ett ständigt experimenterande
och famlande ta ledningen med
beprövade och till alla konsekvenser
genomtänkta grundsatser. Men de
växlande situationerna skapa även då
alltjämt på nytt det ständigt
växlande och evigt nya problemet om det
riktiga bedömandet av den för handen
varande situationen och den mest
ändamålsenliga tillämpningen på denna
av våra grundsatser.
Därför ges det ingen ny situation,
som inte framkallar’ nya differenser
inom partiet.
Att ett världskrig, som skapar
alldeles oerhörda situationer för oss,
därmed även framkallar nya problem av
taktisk art och möjligheten till nya
differenser, det är självklart. Men
därjämte erbjuder kriget ett säreget
ensamt med kriget sammanhängande
problem för oss.
Ett krig är inte blott en kamp
mellan klasser, men närmast mellan
regeringar. Även i demokratiska stater
såväl som där, varest massan själv är
hänförd för kriget. Krig förklaras av
regeringar, mot regeringar och ledes av
regeringar. Väl äro dessa endast
sakförare eller verktyg för vissa klasser,
men där stater av samma ekonomiska
struktur råka i konflikt med varan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
