Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Wigforss, E.: Världskrigets upprinnelse ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar, då det till Ryssland sände
ultimatum och krigsförklaring, var då
Englands neutralitet i ett krig så litet
värd, att den inte uppvägde de
timmars dröjsmål med mobilisering eller
kanske bara krigsoperationer, söm
hade ■ behövts för att få klarhet
angående Rysslands ställning till
medlingsförslaget? Och ändå skall ju
Tyskland redan nästa dag ha velat
köpa Englands neutralitet till priset
av att i e k e annektera franskt
territorium i Europa och icke ta några
franska kolonier, att icke tåga
genom Belgien och icke angripa
Frankrikes nordkust, d. v. s. att utan
hopp om några segerns frukter i väster
”strida så att säga med ena armen
bakbunden”! Är det inte bra mycket
man skall tro på samma gång?
Vad slutligen Frankrikes roll
beträffar, så är det ju riktigt, att den
— åtminstone av de hittills
offentliggjorda dokumenten att döma — inte
varit särdeles framträdande. Men så
råkade också genom en egendomlig
tillfällighet både Poincaré och Yiviani
vara på resa från Petersburg, just när
Österrike sände sitt ultimatum, ocli
kommo till Paris först dagen efter
Österrikes krigsförklaring till Serbien.
Men att urkunderna ”knappast visa
några spår av franska
medlingsförsök”, är ändå för mycket sagt, ty från
franskt håll nämnes först den 29
uppslaget, att en stormaktskonferens
kunde ingripa, sedan österrikarna trängt
in på serbiskt område (eng. boken 76),
och samma dag skickar Yiviani
omedelbart efter sin hemkomst en enträgen
uppmaning till Londonkabinettet att
strax gripa in med sitt
medlingsförslag i en eller annan form (gula
boken 55). Att Frankrike ansåg
England för en bättre medlare i Berlin och
Wien, är ju inte att undra på.
Hela Frankrikes position vid
Rysslands sida och dess därav följande
deltagande i kriget, är det lönlöst att
här söka gå in på. Men nog är det
en ovanligt kraftig förenkling av ett
invecklat problem, när d :r Larsson
avfärdar saken med några ord om ”den-
na tomma och fantastiska
revanche-politik”. Det är ju inte obekant, att
den stora mängden av ärliga franska
fredsvänner inte vågat släppa
alliansen. Men detta kan vara ett
mysterium endast för den, som även i den
stora europeiska krisen bara finner nya
bevis för Tysklands fredsvänlighet.
Till sist ha vi så frågan, varför inte
England kunde stanna utanför.
D :r Larssons framställning i denna
punkt är en underlig härva av
oförenliga påståenden och erkännanden med
en stark underström av ovilja mot
Englands inblandning, men utan
någon lust att klart säga ifrån, på vilka
grunder England kunde ha hållit sig
undan. Löftena till Frankrike ”voro,
om ej rättsligt så dock moraliskt
bindande; och troligen skulle den
engelska allmänheten ha känt en engelsk
neutralitetsförklaring som en i hög
grad oridderlig handling”. Borde då
England ha brutit sina löften? Eller
var det själva dessa löften, som voro
förkastliga? Om det sista är
meningen, hade det då inte varit skäl att
yttra några upplysande ord om detta
lika dunkla som betydelsefulla
problem, vilka allianser som äro
moraliska?
Och så B e 1 g i e n. ’ ’För den
allmänna opinionen var den
(neutrali-tetskränkningen) säkert av stor
betydelse”, säger d:r L. Nåväl, var då
inte denna opinion berättigad, och var
inte Englands deltagande i kriget den
enda hederliga utvägen? Härpå får
man intet svar, utan i stället en
märkvärdigt indignerad eftersats: ”men
England är sannerligen icke det land,
som för krig endast av indignation”.
Och vidare: ”Liv och blod offras
endast för livsintressen. ... Med skäl kan
man med Oberoende arbetarepartiet
och Bernard Shaw be engelska
utri-kesledningen inställa talet om
neutra-litetsbrottet som krigsanledning...”
Här äro nu utan tvivel en hel del
ting förda samman, som klarhetens
intresse gärna kunde ha hållits isär. Ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
