Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Wigforss, E.: Världskrigets upprinnelse ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikesledningens rent personliga motiv
äro ett kapitel för sig och kunna i
detta sammanhang lämnas åsido,
för-såvitt besluten stå i överensstämmelse
med den allmänna opinionen. Och i
detta fall synes det ju verkligen vara
så,. att den mest offentliga diplomati
haft svårt för att handla på annat sätt,
än som skedde. Då nu d:r Larsson
riktar den där sista bönen till
”utri-kesledningen”, synes detta snarast
antyda, att han inte lika bestämt vågar
bestrida den allmänna opinionens rätt
att tala om neutralitetsbrottet som
krigsanledning. Men det är ju intet
tvivel underkastat, att även
”allmänna opinionen” är en högst invecklad
företeelse, och att motiven som ligga
bakom inte gärna kunna reduceras till
den enkla och ideella förtrytelsen över
Belgiens öde. Ha inte de engelska
vetenskapsmännen alldeles rätt, när de i
sitt svar på en tysk vädjan förklara,
att ifråga 0111 Belgiens öde voro deras
vitalaste intressen och djupaste
känslor innerligt förenade? Vi
socialdemokrater ha väl minst av alla skäl att
här visa någon harm. Då vi kämpa
för ett nytt samhälle, för en högre
kultur, avhålla vi oss då från att säga
ut dessa vackra ord, fastän vi känna
alla de ”intressen” som också äro
inbegripna?
Bernard Shaw, som kallat
neutralitetsbrottet en förevändning, får i
Daily News 18 no v. av Arnold Bennet
följande alldeles träffande svar:
”Att vårt eget intresse sammanföll med
vår plikt, gjorde på intet sätt vår plikt till
bara. en förevändning. Om en inbrottstjuv
håller på att ta sig uppför trapporna i det
hus, där mr Shaw bor, och mr Shaw
kommer ner och tar honom i kragen inne hos
den hjälplöse sjuklingen i våningen
inunder och överlämnar honom åt polisen, så
skulle inte mr Shaw vänta att få höra
polisen säga: Ni är en hycklare. Ni grep
tjuven , bara för att ni väntade, att han skulle
komma till er själv härnäst.”
Det finns hos d:r Larsson inte en
antydan om hur engelsmännen skulle
moraliskt ha kunnat rättfärdiga sig,
om de valt att lugnt stå och se på,
medan Belgien ödelädes. Tvärtom
förklarar han deras ingripande
omoraliskt, ty krig äro berättigade blott
som yttersta värn för livsintressen, och
några dylika stodo här icke för
England på spel. Ett krig för att hålla
en traktat eller skydda en oskyldigt
angripen är sålunda enligt d:r
Larsson oberättigat. Jag skall inte ge
mig in på ett säkerligen gagnlöst
omvändelseförsök, men kan inte låta bli
att påpeka, i vilken besvärlig situation
man drives in, när man som d:r
Larsson söker angripa motståndaren från
två sidor på en gång.
Det engelska talet om
neutralitetsbrottet är humbug. Detta måste
bevisas riktigt klart. Därför fastslås det
som ett faktum, att ”liv och blod
offras endast för livsintressen”. Men å
andra sidan skall det ju fram, att
Englands deltagande i kriget är
oberättigat. Då gäller det att inskränka
området för de rättfärdiga krigen. Och
som det med ett sken av sanning kan
hävdas, att England inte kämpar för
sina livsintressen, så skapas principen,
att endast krig för livsintressen äro
berättigade. Resultatet synes vara, att
Englands deltagande i kriget blir ett
rent mysterium. Men man kan ju
trösta sig med att det förda
resonemanget med nödvändighet också leder till
att Englands deltagande måste vara
berättigat, eftersom oberättigade krig
enligt de antagna förutsättningarna
icke äro tänkbara.
Sist ha vi så Tyskland mot
Belgien. Där möter oss ett sådant
vimmel av problem, att det här inte
kan bli tal om att diskutera annat än
ett par relativt enkla frågor. Hela
problemet om ”rättens relativitet” får
lämnas åsido. Ett anfall även på ett
Belgien utan garanterad
neutralitet hade varit något så fruktansvärt,
att vi fråga oss, hur det är möjligt att
i denna situation finna något, som kan
rättfärdiga det. Tysklands försvarare
är det, som ha skyldighet att utreda
dessa frågor. Och innan vi gå vidare,
skulle vi vilja veta, om det överhuvud
taget finns någon gräns för var] en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
