Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
TIDÉN
klassmotsatserna, utan vilken varje
bedömande av sociala och politiska
idéer helt enkelt hamnar i
bottenlös fraseologi eller beslöjat
rättfärdigande av egna klassåskådningar.
Då sålunda meningen i ett
jämlikhetskrav, som pekar utöver det
borgerliga samhället, blir honom
alldeles förborgad och han finner sig
ganska väl i detta samhälle, trots
dess av honom karaktäriserade
hittillsvarande dålighet och
förkastlig-het, återstår honom ingenting
annat av jämlikhetens idéinnehåll än
den plattaste -vpetsborgerliga
föreställning. Jämlikheten betyder
nämligen för Kjellén "principiellt
en koncentration, av mänskligheten
kring medelmåttan’\ Och nu är
vägen fri för följande
djupsinnighet:
Det finns ett annat uttryck för samma
procedur med mindre tilltalande klang:
Prokrustesbädd. De små skola förstoras
och de stora förminskas. Vi tillfoga: det
sista resultatet är säkrare än det forsla.
Jämlikheten betyder en dekapitering av
mänskligheten.
Vi tro däremot att det finns ett
annat, ett tyskt uttryck för en
så-den slutsats: den Kjellénska
deka-piteringen av mänskligheten genom
jämlikheten betyder framförallt
hu-vudlöshet hos dess upphovsman.
Det kan följaktligen icke överraska
oss att Kjellén som det rätta
skyddsmedlet mot jämlikheten, sådan han
förstår den, frambesvär Nietzsches
idé om övermänniskan "gent emot
bilden av en människohop, som
sitter i gemytlig ro och genomsöker
varandras pälsar som denna
världens högst belåtna överapor". S.
35, 36.) Då vår professor dock.
knappast kan vara anspråksfull
nog att räkna sig själv till
övermänniskorna, kommer han väl att
inta platsen mellan dessa och
överaporna, och det ger oss möjligen
den psykologiska nyckeln till hans
eljes obegripliga utläggningar.
Vilka motideal kan nu 1934
uppställa mot denna jämlikhetsidé, som
enligt Kjellén blott är användbar
som avlusningsmedel och som alltså
egentligen borde vara oumbärlig för
1914? Man höre och ryse, det
ljuder som domsbasunen: rättvis a.
Därmed menas uppenbarligen, att
de samhälleliga nyttigheterna skola
fördelas icke enligt abstrakt
jämlikhet utan efter den enskildes
verkliga värde. Vi häpna. Skall detta
vara ett argument mot 1789 års
anda? Lyder icke redan art. 6 i de
franska mänskliga rättigheterna:
"Då alla medborgare äro lika inför
lagen, stå dem alla offentliga
värdigheter, ämbeten och inrättningar
i lika mån öppna i förhållande till
deras förmåga och utan annan
skillnad än den som grundas på deras
duglighet och begåvning." Och har
icke just den till 1789 års revolution
sig anslutande franska socialismen
uppställt följande berömda motto
för sin jämlikhetsidé: "Var och en
efter sin förmåga, varje förmåga
efter sina verk." När Kjellén tal3r
om jämlikhetssvärmarnas
mekaniska atomism, som 1914 övervunnit
genom en ny organism, rättvisan,
frågar man ånyo helt förundrad:
Var i all världen har Kjellén före
kriget träffat ett dylikt svärmeri
för jämlikheten i borgerliga
kretsar? Hos den härskande klassen?
Hos fabrikanter, storgodsägare,
ämbetsmän, generaler o. s. v.? Hos
proletärerna kunde han givetvis
finna svärmeri för idén om j ä
m-likhet i ekonomisk a
existensvillkor, men varje
arbetare skulle ha skrattat åt
Kjelléns konfysa nivelleringsidé,
som väl är en borgerlig
ångestföreställning men ingen Proletärisk
kampidé. Men direkt upprörande
är det, att Kjellén först i
krigsandan från 1914 ser övervinnelsen av
den förmenta atomiseringen genom
jämlikhetsidén. Ges det en mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
