Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
TIDÉN
som Lenin så underbart formulerat det:
man "rövar det rövade". (D. Gawronsky,
"Die Bilanz des russischen
Bolschewis-mens", Berlin 1919, sid 39).
Att rövarhövdingen Stenka Easin
redan fått sin minnesstod i
Sovjetrepubliken svarar emot denna
uppfattning.
På detta sätt "understödde" och
predikade bolsjevismen den nya
kommunistiska moral, utan vilken en
socialistisk nybyggnad är omöjlig. Det
betydde helt enkelt en växande
demo-ralisering av stora delar av det ryska
proletariatet.
Detta var något som förskräckte
idealisterna bland bolsjevikerna.
Dock sågo de blott företeelsen men
förmådde ej fatta orsakerna, ty det
hade betytt att kasta hela deras
regeringssystem över bord.
Förtvivlade sågo de sig om efter
ett medel att bibringa massorna den
kommunistiska moralen. De kunde
c j hitta på något annat — dessa
marxister, djärva revolutionärer och
samhällsförnyare, än det hjälpmedel,
med vilket det gamla samhället
befriat sig från produkterna av sina
egna synder: domstol, tukthus,
avrättning. Alltså skräcken.
Lenin skriver i sin redan ofta
citerade avhandling om
Sovjetrepublikens närmaste uppgifter, sid 47 :
"Domstolen är ett verktyg för
uppfostran till disciplin. Det finnes ej tillräcklig
kännedom om det enkla faktum, att, om
hunger och arbetslöshet synas vara
Rysslands största olycka, man kan besegra
denna olycka endast med en allsidig,
omfattande och allmän organisation och
disciplin — — — att därför var och en är
skukl till hungerkvalen och arbetslösheten,
som överträder arbetsdisciplinen på något
område — — — man måste finna den
skyldige för att ställa honom inför rätta
och skoningslöst straffa honom."
Med skoningslösa straff skall man
inprägla den felande kommunistiska
moralen i det ryska proletariatet för
att göra det moget för socialismen.
Men aldrig någonsin har moralen
höjts genom "skoningslösa straff",
de undergräva blott de sista resterna
av densamma. Skoningslösa straff
äro ett oundvikligt ont hos den gamla
ordningen, som ej förstår att hjälpa
sig på annat sätt, då ju för henne den
utvägen är stängd, att uppamma en
bättre moral genom bättre
levnadsvillkor. En socialistisk regim, som ej
ser någon annan väg än "den
skoningslösa domstolen" för att väcka
en högre moral hos proletariatet, har
därmed bekräftat sin bankrutt.
c) Diktaturen.
I grund och botten synes ej Lenin
själv av domstolarna ensamt vänta
någon större förbättring av moralen,
ty strax efter sitt krav på dessa
domstolar kommer han med ytterligare
ett: "utfärdande av diktatoriska
eller oinskränkta fullmakter, för
enskilda ledare av företagen." (Sid. 49):
"Varje maskinell storindustri — d. v. s.
just den materiella produktionskällan och
socialismens grundval — fordrar en
ovillkorlig och sträng enhet i viljan — — —
Men hur kan den strängaste enhet i viljan
säkerställas. Genom underordnandet av
de tusendes vilja under en endas.
Detta underordnande kan, då upplysning
och disciplin äro idealistiska, mera erinra
de i arbetet sysselsatta om en
orkesterdirigents milda ledning. Men det kan också
antaga en diktaturs skarpa former, om
den idealistiska disciplinen och
upplysningen ej finnas.) y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
