- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
202

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Karleby, Nils: Arbetslöshetsproblemets kärnpunkter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

NILS KARLEBY

ningarna, är den bristande smidigheten i det sociala livet. Funnes
fullkomlig rörlighet och smidighet, vore det sociala livet en lika
lättanpasslig materia som vatten, vilket omedelbart utfyller varje
springa och flyter undan för varje tryck, så skulle det heller icke
kunna finnas någon arbetslöshet.

Inflation och deflation.

Båda de nämnda faktorernas verkningar förstärkas emellertid av
en tredje, som därtill i och för sig kan hända är den viktigaste
av alla, nämligen penningvärdets fluktuationer. Dessas verkan har
varit att dels själv framkalla abnorma förskjutningar inom
produktionen, dels våldsamt förstärka i både upp- och nedgång de
förskjutningar, som av andra faktorer framkallats.

Här kanske bör inskjutas, att frågan om arbetstillgången i det
ekonomiska livet normalt uteslutande är frågan om arbetets och
kapitalets relativa inriktning på de olika produktionsgrenarna. En
allmän överproduktion eller ett allmänt överflöd på arbetskraft kan
aldrig föreligga, emedan i en specialiserad produktion de olika
verksamheterna sysselsätta varandra, betala varandra; det är en
ständig utjämningsprocess, där mittpunkten städse är den, där alla
arbetare och kapitaldelar äro sysselsatta och alla produkter avsättas
i viss proportion. Och mängden produkter, som kommer på varje
enskild, beror på produktiviteten i det hela; en hög produktivitet,
mycket produkter, en låg, litet. D. v. s.: utjämningen sker alltid
på en viss inkomstbas, betingad av landets produktivitet. Men kring
mittpunkten ske ständiga, små skiftningar; en uppfinning inom en
bransch, en förändring i allmänhetens smak, en försämring av de
naturliga förutsättningarna här eller där — t. ex. genom
malmkällors uttömning —, alla dessa faktorer betinga en ständig, svag
skiftning i den relativa ställningen mellan olika produktionsgrenar.
Den regulator, som städse bringar den relativa inriktningen i balans
kring mittpunkten, är den s. k. gräns- eller marginalproduktiviteten,
d. v. s. att varje produktionsgren får i förhållande till de övriga den
utsträckning, att den siste arbetaren och den sista kapitaldelen har i
varje produktionsgren (till tendensen) lika hög produktivitet, d. v. s.
vinner lika ersättning.1) Om en förbättring av en eller annan
anledning inträffar i en bransch, höjes dess gränsproduktivitet över
de andras; det strömmar då arbetskraft och kapital till från dessa,
tills jämvikt ånyo vunnits. — Naturligtvis sker, på grund av det
sociala livets tröghet, denna reglering icke lika enkelt och
automatiskt som det ser ut på papperet; det finns tillika en mängd speciella

*) Att detta icke betyder lika arbetslön inom alla branscher är klart;
arbetskraftens kvalitet är nämligen olika. Den presumerade likheten i
ersättning gäller en abstrakt ’ ’genomsnittsarbetskraft’ \

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free