Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Valutatullarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
237
Under sommaren 1921 uppdrog dåvarande regeringen at tull- och
traktatkommittén att yttra sig rörande skydd mot valutadumping. Kommittén
avstyrkte i yttrande den 22 november 1921 sådant skydd i differentialtullarnes
form.1) Motiveringen var, att man dels icke kunde förutse, huruvida icke
det¾amma för näringslivet som helhet skulle göra större skada än gagn, dels
att det svårligen kunde i praktiken genomföras. Däremot ansåg kommittén,
att förslag till beredskapslagstiftning därest ett ingripande bleve oundgängligt
borde utarbetas.
Den 2 december 1921 fick kommittén av den nya regeringen i uppdrag att
taga frågan om hjälpåtgärder för näringslivet under ny omprövning och därvid
särskilt närmare utarbeta riktlinjer för den projekterade
beredskapslagstiftningen. Detta utmynnade i ett den 28 april 1922 avgivet utlåtande, vari
tullkommittén förordade en beredskapslagstiftning, som gav möjlighet för K. M:t
att fastställa provisorisk tullhöjning upp till 500 procent gentemot länder
med deprecierad valuta samt att vid behov fastställa importförbud. En
valutanämnd om högst fem ledamöter skulle tillsättas, vilken skulle ha att pröva
inkomna ansökningar om valutaskydd, varefter K. M:t hade att besluta. Skydd
skullo endast få lämnas i sådana fall, dä i någon främmande stat kursen á
växlar i svenskt mynt stigit mera än som stode i överensstämmelse med
minskningen i köpkraft inom staten i fråga hos dess eget mynt, och då till följd
härav svåra ölägenheter uppkommc för det svenska näringslivet i form av
minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter för den inhemska
marknaden. De närmare reglerna för bedömningen av, huruvida
valutadumping förelåge, och alltså skydd finge tillgripas, eller svårigheterna berodde
på andra orsaker, och alltså skydd icke finge tillgripas, voro ytterligt invecklade
och det bestreds heller icke allvarligt under diskussionen i saken att det vore
särdeles problematiskt att i praktiken tillämpa dem. Tullkommitténs
anvisningar voro fyllda med en hel del matematiska formler, avsedda att illustrera
olika möjliga fall. Det framgick av dem, att alldeles samma praktiska
företeelse kunde ha flera totalt olika orsaker, och att fastställandet av huruvida
företeelsen i fråga vore valutadumping eller ej var åtskilligt lättare att göra,
på papperet, där man kunde supponera de matematiska formlernas faktorer,
än i verkligheten, där man hade en så gott som olöslig uppgift i att skaffa
fram dem.
Mot kommitténs förslag, som avgivits "med stor tvekan", hade avgivits
flera reservationer. En av hrr Röing, Heckscher m. fi., som karakteriserade
förslaget såsom "en lagstiftning, som endast tillåter ett val mellan att väcka
falska förhoppningar genom att ej tillämpas och att genom sin tillämpning
ytterligare desorganisera näringslivet", och som avstyrkte det hela. En av
hrr Sköld och Sachs, som reserverade sig mot importregleringen, men i övrigt
gick med på förslaget. En av hr Vennersten m. fi., bl. a. mot uttrycket "med
stor tvekan" — det kan man ju förstå, att för en protektionist finns det
aldrig tvekan om nyttan av någonting, som aldrig så litet smakar tull.
Regeringen var redan på en vecka, 8 maj, färdig att framlägga
tullkommitténs förslag som K. proposition för riksdagen; i regeringen hade Anders
l) Se Tiden 1921, s. 309 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
