Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Valutatullarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Orne reserverat sig. Och bevillningsutskottet blev snart enigt; det tillstyrkte
Sköld—Sachs linje, d. v. s. tillstyrkte valutatullarna men avstyrkte
importförbudet. Utskottet följde alltså en reservation till tullkommitténs förslag.
Även riksdagen hade emellertid fått smak för reservationer och kvitterade med
att i sin tur följa en reservation till utskottsförslaget, nämligen av hr Wigforss
m. fi., som yrkat avslag på alltihop! I första kammaren föll förslaget — den
27 maj — med 47 röster mot 43 för utskottsförslaget. I andra kammaren
fick därefter — den 29 maj — visserligen utskottsförslaget efter en minuts
debatt 73 röster mot 58, men detta torde närmast få betraktas som en billig
artighet mot K. M:t.
Det är ju en rätt underlig situation — en socialdemokratisk regering, som
framlägger en tullproposition och får avslag av en blandad
socialdemokratiskborgerlig majoritet! Det förefaller ha gjort sig någon felbedömning av det
parlamentariska läget gällande vid propositionens framläggning. Ty att bli
desavouerad på ett förslag, på vars nytta man helt säkert egentligen inte själv
tror men framlägger av ren konsideration, kan ju inte vara precisi angenämt.
Skälen för att införa särskilt valutaskydd voro just i nuvarande tidpunkt
svagare än de någonsin varit. Så långt ifrån, att några nya reella skäl för
en skyddspolitik tillkommit sedan tullkommittén i november 1921 avgav sitt
förra yttrande, kan man tvärtom säga, att vissa av de skäl som då talade
för en sådan nu försvagats. Dels har man det klara fiasko som det engelska
försöket i branschen blivit, och som enligt uppgift föranlett att engelska
regeringen funderar på att låta upphäva skyddslagen; den har aldrig kunnat
tillämpas. Dels har man de tydliga uppgångstecknen i världskonjunkturen,
vilka mer än med annat sammanhänga med att penningvärdet börjar
stabiliseras. Dels har man den tyska produktionens egna växande svårigheter, med
starkare prisstegringar inomlands än som motsvara tempot i markkursens fall i
utlandet; vartill kommer, att ententeländernas uppmärksamhet nu tydligen pä
allvar blivit fäst på nödvändigheten att stabilisera den tyska valutan, så att
överenskommelse träffats med tyska regeringen om att sedelfabrikationen skall
upphöra. Även om man måste ställa sig skeptisk till möjligheten härav, innan
skadeståndsvillkoren reviderats, är det dock tydligt att blicken är fäst på den
sjuka punkten. Den uppfattningen är också allmän i Tyskland, att man rätt
snart står inför samma men till styrkan än värre krasch, som drabbat andra
länder med inflationens stoppande. Men härmed är tydligen behovet av
särskilt valutaskydd gentemot Tyskland borta.
Det var också anmärkningsvärt, vilken flau stämning som i själva verket
behärskade även dem som stödde förslaget. T. o. m. högerpressen hade en
rätt likgiltig ton, en helt annan än det häftiga trumpetandet i fjol. Det var
pliktskyldighet, men ingen entusiasm. Men detta sammanhängde helt
säkert med en omständighet, som icke bör förgätas. Den häftiga
tullattacken i fjol motiverades med de tillfälliga omständigheterna, och
åtgärderna skulle vara "provisoriska". Pressad riktigt hårt, vågade man
icke fullt stå för några andra "tillfälliga omständigheter" än
valuta-dumpingen, och det var mot den man föregav sig önska skydd. Det nya
valutatullförslaget var ett försök att konkretisera detta skydd. Kesultatet
vart, att det för en var blev uppenbart, att ett rationellt sådant skydd icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
