Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Händelser och spörsmål - Socialdemokratiska nutidsströmningar i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
317
arbetet i partiet och fackföreningarna, rekonstruera sig själv såsom en
propagandasammanslutning. Men det tynges av sina gamla traditioner. Intet är
svårare än att vända en gammal organisation, i synnerhet en välförsedd med
permanenta tjänstemän och aktade ledare, till nya uppgifter. New Statesman
tror, att oberoende arbetarpartiet är både för stort och för tungt lastat upptill
för att gå i land med de uppgifter det nu ställt för sig. Tidskriften tror icke
att den brittiska socialismen kommer att framdeles finna uttryck genom
organisationer av oberoende arbetarpartiets och den äldre socialdemokratiska
federationens typ. De voro lämpade för ett politiskt pioniärarbete som efter det
att Labour Party och den gemensammam fackliga kongressen funnit sina
nuvarande former icke längre är nödvändigt. Socialismen såsom en organiserad
specialrörelse i stor skala har gjort sitt arbete i England, och framdeles torde
propagerandet av socialismen och dess ingjutning i de större korporationer som
ensamt ha möjligheter att omsätta dem i verklighet komma att huvudsakligen
ligga i händerna på små rörliga grupper, efterträdande varandra allteftersom
nya intressen och problem träda i förgrunden. Socialismen har slutat att
vara en enda och enhetlig lärobyggnad, i stånd att finna uttryck genom en
enad nationell organisation. Den består såsom en källa till idéer och åtgärder,
från vilken det är Labour Partys och fackföreningsrörelsens uppgift att
upptaga och förkasta, modifiera och omsätta vad det upptager till praktiska
förslag i den politiska och ekonomiska verksamheten.
Det finns ingen anledning, ej heller för socialister, att beklaga detta, anser
tidskriften, såvida man icke intresserar sig mera för organisationerna än för de
grundsatser de ha till uppgift att främja. Socialismen kan, utan att uttrycka
sig själv såsom ett speciellt parti, giva sitt bidrag till byggnaden av det nya
samhället. I själva verket kan den icke giva detta bidrag såsom (doktrinärt
socialistiskt) politiskt parti. De socialistiska partierna på kontinenten ha endast
vunnit politiska framgångar när de slutat att vara socialistiska i dogmatisk
mening. Titcherins höga hatt är en symbol och icke en tillfällighet! Det är,
för övrigt fallet även med president Eberts! Och i England framför alla
andra länder är doktrinär socialism en politisk omöjlighet: Experimentell,
praktiskt arbetande socialism är den enda som kan vinna anslutning t. o. m.
bland arbetarklassen. Valet är icke mellan våldsamhet och moderation.
Socialismen är icke nödvändigtvis mera extrem än vanlig arbetarpolitik, och
oberoende arbetarpartiet är säkerligen icke mera väldsamt än Labour Party. Det är
en fråga om dogmatism gentemot sunda förnuftets opportunism. Och numera,
då även socialisterna, trots att varje grupp kanske tror på sina egna läror,
upphört att uppbära någon gemensam lärobyggnad som kunde gälla som basis
för en enhetlig politik, kan dogmatisk socialism gott lämnas ur räkningen såsom
en enande makt. De olika grupperna — plebsgruppens nya marxism,
gillesocialisterna och så småningom kan hända även kreditreformivrarna — ha sina
särskilda insatser att göra; men den verklige arvtagaren till det arbete som
utförts av de tidigare socialistisk partierna — däribland I. L. P. — är
arbetarpartiet på det politiska området och de fackliga och kooperativa
organisationerna på det ekonomiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
