Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Bergman, C. G.: Försvarsreform och demokrati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
C. G BERGMAN
societeten. Dit går nämligen kungsvägen genom de "fina"
regementena.
Adelns dragning till vissa regementen är en tradition med
århundraden bakom sig; attraktionen på rikemanssönerna åter ligger
väsentligen i tillträdet till den högre och högsta societeten, ett skattat
socialt avancemang icke minst för föräldrarne och alltså värt sina
uppoffringar. Tillträde till dessa eftersträvade kretsar kan en rik
familj givetvis vinna även genom spinnsidan och så på samma gång
åt regementet bevara en fattig, adlig officer, som sålunda icke räknat
fel. På dessa båda vägar vinna de "fina" regementena anknytning
till storindustri och storhandel i en utsträckning, som närmar sig
allians mellan svärdet och penningepåsen. Kapital, som borde
varit verksamt i produktionens tjänst, förvandlas sålunda i stor
omfattning till rent konsumtionskapital, till ett liv i lyx. Inflytandet
härav på landets ekonomi är säkerligen större, än man i allmänhet
tror, där man över huvud reflekterat över företeelsen.
För den svenska överklassens struktur ha officerskårerna den
största betydelse; impulserna utgå därvid naturligen från de ’ ’fina’’
regementena och fortplantas hela raden utefter. I dessa senare
skall man återfinna, endast till graden skilda, samma förhållanden,
som känneteckna de förra: ’ Var familj i något så när burgna villkor
har sin löjtnant, son eller svärson, att underhålla, och officerarne
äta samvetsgrant upp de övriga klassernas besparingar" (prof.
Winroth i Förordet till Arv och danaarv, 1910). Denna
"löjtnantskultur" är säkerligen icke utan skuld till den ytlighet och flackhet,
varöver utlänningar så ofta uttalat sin förvåning att finna hos
socialt högtställda kretsar. I de stora kulturländerna har militären
sedan länge upphört att ange tonen i de socialt ledande
samhällslagren. —
Härmed är ingalunda sagt, att våra officerare skulle såsom
yrkesmän stå efter sina kolleger i andra länder. Men en jämförelse med
den skicklige, arbetsamme och anspråkslöse franske officeren ger
vid handen, att en högt kvalificerad officerskår kan vinnas utan
några skadeverkningar på samhällslivet.
Svensken har sinne för stil och grandezza, men han uppreser sig
instinktivt mot snobberi och översitteri. Dessa avarter uppkomma
lätt i en armé, där man söker att utan anlag och nödig uppfostran
taga efter den naturliga enkla förnämhet, som utmärker bland annat
vår aristokrati uti dess bättre representanter. Hos en del av våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
