Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Linder, Erik: Folkmängd och arbetstillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ERIK LINDER
klassen 15—50 år utgjorde under åren 1901—1910 i medeltal
årligen 15,200 personer. Hade samma emigration pågått under åren
1915—1922 skulle detta inneburit att 121,600 personer hade
utflyttat. I verkligheten utgjorde nettoemigrationen under samma
tid dock endast högst 7,000 personer, och 114,600 personer, som om
tiderna varit normala sannolikt hade följt exemplet, stannade kvar
här hemma. Kalkyleringen är grov men förklarar till fullo huru
ökningen i åldersklassen 15—50 kunde vara 123,000 personer större
under perioden 1915—1922 än under den närmast föregående lika
stora perioden. Den ekonomiska bakgrunden till dessa siffror är
emellertid att det svenska folkhushållet under nyssnämnda
åttaåriga fredsperiod (1906^—1913) kunde bereda isådan försörjning
som betraktades som normal för en ökning på 166,000 personer i
åldern 15—50 år, och att under den efterföljande krigsperioden
289,000 eller ytterligare 123,000 personer i samma åldrar gjorde
anspråk på försörjning. Yi veta, att det hela årliga tillskottet till
en tid kunde skaffa sig arbete, om också till på det hela taget sänkta
reallöner, tack vare en tillfällig utomordentlig ansvällning av
produktionen, handeln och administrationen, men att detta icke i
längden lyckades, och, kunna vi tillägga, ej kommer att lyckas utan stora
ekonomiska påfrestningar.
Det är möjligt, att det svenska folkhushållet ej stagnerat sedan
1914, det vill säga, att vi bl. a. kunna räkna med att ett större
antal personer i de arbetsföra åldrarna nu kan beredas en lika god
levnadsstandard genom produktivt arbete som år 1914. En sådan
uppfattning synes dock väl optimistisk, ty vår erfarenhet är väl
snarare, att nationalförmögenheten och nationalinkomsten gått
tillbaka. Saken är i alla händelser ej lätt att avgöra. Produktionen
och utrikeshandeln ge inga hållpunkter dels emedan penningvärdet
fallit och kvantitetsuppgifter delvis saknas, dels emedan
depressionen och den allmänna oron i världen göra senaste data otillförlitliga.
Åkerarealens ökning är ett användbart mått, men endast som ett
bland flera, ty ensam motsvarar den ett allt för litet område av den
ekonomiska verksamheten. Det synes som om man endast skulle
kunna säga, att mera talar för att slutresultatet av de sista årens
utveckling tyder på en lägre genomsnittlig framstegsprocent än
föregående periods.
Låtom oss dock antaga att utvecklingen under de sista åtta åren
varit så gynnsam, att de ekonomiska framstegen vant proportionella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
