Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBEEALISM OCH SOCIALISM
387
karaktärsgåvor". Muir tycks inte märka att denna formulering
tvingar varje läsare att fråga, om den liberala friheten då kan
förverkligas "in any complete sense". Liksom han glömmer den
möda liberala tänkare alltid haft just för att visa huru den liberala
friheten måste vara allas frihet och sålunda förutsätter jämlikheten.
Härmed skall inte förnekas, att klyftorna kunna bli nog så djupa
mellan olika tolkningar av jämlikhetens innebörd. Men dylika
olikheter behöva inte sammanfalla med partigränserna eller med de
olika uppfattningarna om den mest fördelaktiga ekonomiska
organisationen. Någon klart utpräglad och enhetlig uppfattning i fråga
om den ekonomiska jämlikheten finner man knappast inom den
socialistiska världen, och även liberaler torde i detta fall hysa ganska
skiftande meningar. Säkerligen träffar man på liberalt håll en
djupare respekt för den framgångsrike affärsmannen och för den
kombination av mänskliga egenskaper han representerar, än man
vanligen finner hos socialister. Och med denna respekt synes också
ibland — t. ex. hos den ofta citerade Muir — följa en känsla av
att det är riktigt och födelaktigt att låta denna människotyp
förfoga över en större del av samhällets inkomster än andra. Men
man behöver inte gå utöver den närmaste liberala kretsen för att
möta något annorlunda nyanserade värderingar.
Henry Clay — också föreläsare vid den liberala sommarskolan
1923 — har i sin inledning till studiet av nationalekonomin
åtskilligt att säga om den fria konkurrensens olyckliga förmåga att göra
"materiell rikedom" till mätare av alla värden. Och han slutar
med orden:
"Den typ av ’duglighetf eller ’lämplighet’, som konkurrenssystemet har
en tendens att uppamma är den ’self-made’ mannen eller den amerikanske
miljonären. Han är stundom en högst beundransvärd person, men stundom
påminnes man om Sydney Smiths svar då någon skröt med att vara en ?self-made’
man — ?M lyfter ett tungt ansvar från den allsmäktiges skuldror V
Det bör kanske uttryckligen anmärkas, att den här berörda
olikheten i uppfattningen inte direkt har något att göra med en annan
tvistefråga, nämligen hur långt man kan gå ifråga om utjämning
av egendom och inkomster utan att därmed motverka syftet: en
bättre behovstäckning för folkets breda lager. I den mån
övernormala inkomster anses nödvändiga för att framalstra ekonomiskt
initiativ, varav hela samhället delvis får njuta frukterna, behöver
tillvaron av dylika inkomster inte stå i strid med en jämlikhetsupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
