Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Carleson, C. N.: Hjalmar Branting — teoretikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR BEANTING — TEORETIKERN
81
däri att var arbetsprestation medför en kraftförlust, som måste
ersättas, en kraftutgift, som blir lika med ett behov.
Redan från socialdemokratins första period skönjes ett
evolutio-nistiskt drag i Brantings ståndpunkter och termval. I tal och
tidningsartiklar, i vardaglig polemik gnistrade stundom fram, ehuru
rätt sparsamt, en teori. Så t. ex. i fråga om jordhypoteken, om det
rörliga spekulationskapitalets penetrering av den fasta, länge föga
intecknade jordbesittningen, vari han såg dödgrävaren för de gamla
agrarklasserna. Men därmed var förbunden en taktisk och praktisk
avsikt. Det var en pil mot 1890-talets tull- och lantmannapartier,
en påminnelse om deras och deras sociala reservers dödlighet.
I. årtionden brottades hans hjärna med den ofta vanskliga
uppgiften att binda ihop teori med det "nyckfulla" livets skiftande
situationer. Var viss om att han brottades, ty hur vrångt och
barockt kunde icke stundom allt förefalla både inom och utom partiet!
Han var säkerligen en av de förste, som grubblade över
proportionsvalsystemet såsom rättsidé. Hundragradiga rösträttsskalans rentav
utmanande politiska perversitet i det kommunala livet torde ha fört
honom till eftertanken att, innan allmänna och lika rösträttens
princip trängt helt igenom som ett modernt samhälles politiska axiom,
åtminstone mildra medels proportion de alltför chockerande utslagen
av en befolkningsminoritets nakna majoritetsval — till på köpet
majoritetsval med genast giltig relativ majoritet. För en trängre
krets av partivänner demonstrerade han då de d’Hondtska och
Phragmenska "reglerna" för proportionsval med mycken bravur
och ackuratess, om än kanske icke fullt övertygande.
Denna dissertation, som inför ett akademiskt auditorium borde ha
skänkt honom doktorat i politisk filosofi och psykologi, om en dylik
disciplin funnes — beklagligt för övrigt att den saknas — hör till
början av 1900-talet. Långt dessförinnan eller omkring år 1895 ger
oss en serie föreläsningar om socialism, som han höll i lokalen
Tunnelgatan 14 för en elitkår teoretiskt intresserade inom
arbetarorganisationerna, en av de relativt få hållpunkterna för omdömet om
hans teoretiska inlägg och insatser. Vi i dåtidens distriktsstyrelse
hade funnit behövligt att ge partivännerna en "duvning" i vårt
program och dess teoretiska förutsättningar. Oförstådd
terminologi kan vara farlig och samtidigt kändes klena partikassor då
särskilt som ett förlamande gravamen. För att avhjälpa båda bristerna
anordnades föreläsningarna. Marx’- svärson Paul Lafargue, då re-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
