- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
112

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

OSCAB THORSING

vi bliva uppmanade att ingripa militärt. Men ej ens den mest
optimistiska pacifist har vågat tro att alla krigsrisker skulle vara
fullständigt uteslutna för oss. Vore detta neutralitetsbegreppets
innebörd, att vi under alla förhållanden, i alla konflikter skulle hålla oss
utanför, är det en föreställning, som vilar på så uppenbart falska
förutsättningar att inga ord behöver slösas på den. Och än falskare
skorrar det när just de som uppträda med krav på orimligt
omfattande försvarsanstalter orda om vår neutralitet. Ty första
förutsättningen för en dylik absolut neutralitet vore väl att varje
tillstymmelse till försvar revs ned, varje möjlighet att uppträda med vapen
i hand omintetgjordes.

Men enligt kritiken av protokollen skulle detta låsa fast bestående
olidliga förhållanden i världen och Europa framförallt samt
förplikta oss alla att uppträda till deras försvar. Det är självklart att om
något är syftet med protokollet så är det att solidarisera folken. Och
det är detta som avsågs, då det nyss betonades, att våra förpliktelser
få en annan karaMär genom protokollet. Endast genom en långsam
solidariseringsprocedur kan man tänka sig uppkomsten av något
som med rätta kunde kallas ett folkens förbund, inom vilket krig och
fred, rätt och rättskipning, voro inre frågor. Den oundvikliga
följden blir emellertid att de som ansluta sig till protokollet enas på en
gemensam grund och denna grund måste vara de existerande
gräns-och traktatförhållandena. Vilken annan möjlighet finnes, om man
ej vill uppskjuta bildandet av en fredsorganisation ad calændras
græcas? Om alla stater som villkor för anslutning krävde att den
eller den gränsen skulle förändras, att den eller den
traktatbestämmelsen skulle revideras kan man tryggt uppge alla förhoppningar
på såväl protokollet som nationernas förbund. Det nuvarande
förhållandet mellan staterna är knappast något vi önska se
perpetualise-rat och upphöjt till högsta princip. Men det är den nödtvungna
utgångspunkten. Det är sålunda på dessa våldsfreder, på
segerstaternas hegemoni som vi skola bygga, utropar man. Vi skola
närmare granska påståendet. Frånsett att det nu finnes högst delade
meningar om "våldsfrederna", som gör att man vågar tvivla på att
de, som kategoriskt fördöma, verkligen opartiskt och objektivt se på
förhållandena efter världskriget, har det aldrig förr hänt att en fred
blivit bestående längre än de faktiska maktförhållanden som freden
från början byggde på. Det vill i detta fall säga att även om
protokollet är otillämpligt på de gällande fredsfördragen, så har därmed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free