Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENÈVEPBOTOKOLLET OCH FEEDEN
111
rådets uppmärksamhet på saken och rådet igångsätter med största
möjliga skyndsamhet en undersökning.
När angrepp konstaterats på de sätt, som förut beskrivits, skall
rådet utan dröjsmål förständiga staterna att tillämpa sanktioner. Här
föreligger en skyldighet för rådet och något beslut erfordras icke.
Rådet har blott att handla i överensstämmelse med givna fakta. Vad
återigen förpliktelsen att deltaga i sanktioner beträffar, framhålles
det att protokollet ej går utöver folkförbundsakten. Redan enligt
denna äro förbundets alla medlemmar förpliktade att hjälpa den
överfallna staten. Och i allmänhet har denna förpliktelse tolkats så,
att deltagandet i de ekonomiska sanktionerna är obligatoriskt, men
att vissa särskilda omständigheter kunna befria en stat från
skyldighet att lämna militärt bistånd. Förhållandet har i protokollet
blivit uttryckt i artikel 11 stycke 2, där det heter att staternas
åtaganden med avseende å sanktioner "skola tolkas såsom förpliktande
envar av signatärmakterna att i den mån dess geografiska läge och
de särskilda förhållandena med avseende å rustningarna tillåta,
lojalt och verksamt samarbeta för att upprätthålla Nationernas
förbunds akt och göra motstånd mot varje angrepp." Emellertid kan
det icke förnekas att denna skyldighet får en helt annan karaktär
mot bakgrunden av det system protokollet inför, än den ägde allenast
genom pakten. Man må strida om riktiga sättet att tolka
folkförbundsakten och protokollet på denna punkt — på papperet existerar
kanske ingen skillnad — men i realiteten måste, om protokollet
förverkligas, ett nytt förhållande inträda. Detta kommer man ej på
spåren genom att med juridisk lup granska punkt för punkt i texten
utan först om man tager hänsyn till de politiska realiteterna. Nu
har det till leda upprepats, att vår anslutning till protokollet
skulle betyda ett uppgivande av vår neutralitet. Men vad betyder
då detta begrepp! Är det icke att klänga sig fast vid ett tomt ord,
när argument sådana som det nyss anförda framförts mot
protokollet? Om med neutralitet eller neutralitetspolitik menas att till
det yttersta avhålla sig från deltagande i väpnade konflikter, så är
det ju just möjligheterna härför som eftersträvas genom protokollet.
Genom hela det fredliga förfarande protokollet inför, genom alla de
förebyggande åtgärder som föreskrivas och kanske framförallt
genom den fara en fredsbrytande stat utsätter sig för, bli ju krigets
sannolikhet så förminskad, som överhuvud är tänkbart under givna
förhållanden. Det kan tänkas, att ett krig utbryter, i vilket även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
