Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT
251
marskjöld under världskriget, den "mörke" och den "ljuse", i vilka
svensk besinning och utrikespolitisk klarsynthet samt storsvensk
bångstyrighet och yverborenhet på en gång fått representanter vid
det svenska statsrodret. Det berodde ingalunda på försoffning utan
på en målmedveten vilja, att Sverige bevarade freden även under
denna sista stora påkänning.
Under samma sekel, som låtit klagovisorna över fredstillståndet
födas, har förkunnelsen om Sveriges nödvändiga och naturliga
arvfiendskap med Ryssland, med därav följande militära och
utrikespolitiska slutsatser, varit det stående ledmotivet. Och detta trots att
den omorientering som Karl XIV Johan genomförde av Sveriges
utrikespolitik faktiskt från grunden förändrat läget, förlagt
fiendskapen till historien och slutsatserna till tomma rymden. Ej utan ett
stänk av ironi är det, när general Tingsten i sina krigshistoriska
studier påpekar, huru Karl Johan med sin av svensk Karl XII
as-historia ogrumlade blick i Finland ’ ’knappast SEcg något annat än en
orsak till de krig, som Sverige under föregående århundraden
utkämpat, och i dess återvinnande en källa till nya strider". Men
denna omläggning av Sveriges utrikespolitiska system, som ju
faktiskt praktiserats allt sedan dess, har lämnat den svenska högerns
ideologi fullständigt orubbad. Den lever alltjämt i en de karolinska
fantasiernas värld, där bålstora fraser allt och nakna fakta ingenting
betyda. När denna ideologi nu slår ut i blom, är det — såsom
omedelbart före världskriget — i fantastiska hugskott om svensk allians
med Tyskland genom anslutning till trippelalliansen, om aktivt
ingripande i den stora världskampen, om systerbäcksf rönt och allians
med Finland, om Sverige såsom den ledande staten i Norden eller
om Sverige såsom garant för det genom världskriget skapade läget i
Östersjön.
Det gör ett beklämmande intryck att nu taga del av de
högerprofetior och krav på svensk utrikespolitik, som åren före världskriget
framfördes under anspråk att representera den mest överlägsna
vetenskapliga insikt och politiska klarsyn. Något, som skarpare
avslöjar intigheten i högerns anspråk att företräda en särskilt benådad
statskonst än en dylik konfrontation med dess egna gamla
ståndpunkter, låter sig icke tänkas. Man ville ’ ’låta Sverige fylla en roll
på historiens skådebana", "ingripa i världshändelsernas gång" och
länka deras riktning genom anslutning till trippelalliansen.
Därigenom skulle man dessutom vinna en lättare försvarsbörda (!) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
