Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH HENNES AEBETE
271
Det är klart att många andra — också andliga — inflytelser än
den franciskanska spela in i det medeltida stadsborgarlivet. Men när
man vet vilken utomordentlig spridning franciskanerna vunno och
vilken roll de under högmedeltiden spelade just i städernas liv, så
kan deras insats härvidlag knappast överskattar. (Jag kan här
endast taga upp en typ för samma art av inverkan.)
Det är ej blott arbetsetiken bakom skråordningarna, utan också
själva sammanslutningsformerna som lånat sina drag av de andliga
ordnarna. De brödraskap, som under namn av gillen förenade
skråmedlemmarna till gemensam kult åt yrkeshelgonet och eljest samt
inbördes hjälp vid sjukdom, bära prägeln av förebilden, om också
gudstjänst och procession i norra Europa lika regelbundet följdes
av ett gott rus, också det inramat av bestämmelser, likaväl som
arbetet och dess rangordning. Varje hedervärt yrke ledde genom
skyddspatronen sin instiftelse ända fram till vår Herre själv; och
det var även andra än Ystadssmederna som höllo sitt ämbete för
"det värdigaste ämbetet av lekmän".
Men här gick också gränsen. Ty allt vad präster och teologer
hette var ändå ett strå vassare. Det är betecknande att
franciskanerna med hela den nya syn på arbete och egendom, som de satte in
i det ekonomiska nödläget vid övergången till penninghushållningen,
aldrig komma i medveten motsats till prästerskapet utan tvärtom
hålla prästerna för okränkbara Guds representanter, t. o. m. om de
äro personligen lågt stående. Detta är praktiskt sett också den
hållning som länge intages av städernas borgerskap, ehuru just här blir
en härd för av pietet obunden realkritik.
Under det de mångbesjungna riddarborgarna ofta nog voro
härdar för lättja, råhet, träldom och rov, förete de medeltida städerna
en arbetsorganisation av vida högre standard.
"Stadens livsvillkor, såsom väsentligen yrkesutövarnes samfund
äro fred, frihet, alla borgares deltagande i stadsangelägenheterna,
ostörd verksamhet samt personlig prestation och arbete, som
grundval för egendom (Ernst Troeltsch). Skråna äro byggda på solidaritet
ej på konkurrens; alla äro frie män. Och varje lärpojke kan en gång
bli mästare, (liksom inom den andliga organisationen ej ens den
ringaste börd uteslutit från påvemakten.) Troeltsch — i Christliche
Soziallehren — betraktar en sådan liten stad med sin
representantstyrelse som en mönsterbild för kristligt kulturell gemenskap.
Dömen, det stora sköna samlingshuset, som synligt och osynligt fylkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
