Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Aster, Ernst v.: Demokratiska utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
EENST V. ASTER
slagfärdig centralregerings hand, tvingade ofördröjligen till
suspension av 1791 års författning. Samtidigt sjönk konventets
ställning och anseende. De girondistiska ledarna äro uteslutna —
därmed är det förstummade konventet icke mera den oantastbare,
odel-bare folkviljans av samtlige valde tolk. Den större delen av
giron-disterna har kvarblivit i konventet, därav kommer faran och
misstanken, att inom församlingen själv utövas förräderi och sabotage.
Den demokratiska teorien förbjöd i sin stränga form partibildning,
liksom klassorganisationer, — att de voro ett "parti", var även det
en anklagelse, som höjdes mot girondisterna — den höll fast vid
ge-mensamhetsviljans enhet och odelbarhet, och i full överensstämmelse
därmed, vid denna viljas enhet och odelbarhet hos den församling,
som skulle företräda den. En växling av partier i regeringen
såsom i England, liksom en tidvis delning av makten, resp. en
omväxlande fördelning av rollen som regeringsparti och opposition,
betraktades som en kvarleva av liberalismen och lika omöjlig som den
konstitutionella monarkien. Så blir konventets upplösning i varandra
bekämpande partier ett tecken, .att konventet, som företrädare av den
stränga demokratien, icke kan intaga en högsta och oantastbar
ställning.
Å andra sidan behövde välfärdsutskottets regering som stöd en
demokratisk organisation. Och därtill en organisation, som i högre
grad var folket, nationen själv och som sådan, i likhet med suveränen
själv, var berättigad att utöva uppsikt över konventet. Här erbjöd
sig närmast en möjlighet: Parissektionerna. Dessa ständigt öppna
fora och permanenta församlingar av alla Paris’ borgare hade bildats
under revolutionens första tid. I och med upprättandet av
städernas självförvaltning, till vars förberedelse de voro tillskapade, skulle
de ha upplösts. Men så hade icke skett. De spelade sedan i varje
revolutionär kris, vid stormandet av Tuilerierna, i septemberdagarna,
liksom vid uppropen till bildandet av medborgargarden, en
betydande roll. De voro en slags organisation av folket självt, utan
representationsmandat, utan fasta tjänstemän eller anställda, blott med
för särskilda ändamål valda verkställande förtroendemän, som när
som helst kunde berövas sitt uppdrag. I sitt försök att göra massan
själv politiskt aktiv blevo dessa permanenta sektionsförsamlingar
förebilden till 1871 års Pariskommun och slutligen medelbart till de
moderna "råden". Försöket att skapa något motsvarande över hela
Frankrike misslyckades och måste misslyckas. Bortsett härifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
