Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Olberg, Oda: Den italienska fascismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
ODA OLBEEG
Betraktar man så den "oordning", från vilken fascismen skulle ha
förhjälpt Italien, handlar det närmast om en oordning, som de
nuvarande fascisterna själva ställt till med — under första
efterkrigs-skedet, då de själva ännu voro bolsjeviker, och senare under eget
firmanamn som bolsjevikbekämpare på nådigt uppdrag. Om man
jämför det nuvarande tillståndet med den tid, då rådhus dagligen
stormades av fascister, arbetarföretag, Folkets hus och bibliotek
brändes och arbetare och fackföreningsledare dödades, så har man
nog gjort framsteg. Men vi må också betänka, att man inte gärna
en andra gång kan storma en stadsförvaltning, som man redan
upplöst och överlämnat åt en fascistisk kommissarie, att det Folkets hus.
i vilket fascistavdelningen gjort det bekvämt åt sig, inte åter kan
brännas, de en gång förstörda biblioteken ej åter överlämnas åt bålet,
att arbetarmorden inte kunna fullföljas till sista fackföreningsman.
Som sammanfattning kan man säga, att i den efterkrigstidens
oro, jäsning och sjuka, som Italien liksom alla andra länder måste
genomgå, har fascismen verkat som en avloppsledning, som lett alla
socialt osunda element in i sitt system. Den har inte besegrat
bolsjevismen utan dragit den till sig och upptagit den. Med bolsjevi
kiska metoder har den skapat ett bolsjevikiskt verktyg: diktaturen.
Att detta verktyg inte ställer som sin uppgift kapitalismens
övervinnande utan dess allmakt med de nordamerikanska trusterna som
förebild är naturligtvis en djupgående historisk skillnad. Men med
hänsyn till det i båda rörelsernas tjänst tagna människomaterialet
är skillnaden inte så stor. En betydande del av de psykologiska
behov, ur vilka bolsjevismen framspringer, kommer i fascismen fullt till
sin rätt, så att man gott kan anse denna som ett bolsjevismsurrogat.
Genom ympning av en fascistisk kvist har den anpassat den inifrån
tynande bolsjevismen till landets klimat, men det unga skottet har
naturligtvis sugit mesta livssaften ur den äldre plantan.
#
Vad nu själva ordningen beträffar, så vilja vi först betrakta den
yttre ordningen för att sedan vända oss till vad som fascismen utger
vara "nationell återfödelse".
Som främsta förtjänst räknar sig fascismen till godo att ha sanerat
statsfinanserna och garanterat den nationella produktionens
stabilitet. Faktiskt slutar förvaltningsåret 1923—24 för första gången
med ett överskott på över 200 miljoner, medan förut, sedan 1911,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
