Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Aspegren, Gillis: Den sociala olycksfallsförsäkringens organisationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA OLYCKSFALLSFÖRSÄKRINGENS ORGANISATIONSPROBLEM 395
skilda områden av det praktiska livet. Hans avsikt härvidlag toirde
hava varit, att förslagen skulle komma på kamrarnas bord i ett
så väl förberett och till fullo utrett skick som möjligt. För detta
ändamål tillkallades ej mindre än tio personer för att inom
departementet biträda med beredningen av ifrågavarande ärende.
Sedan denna s. k. granskningsnämnd fullgjort sitt uppdrag och
med anledning av dess anmärkningar ny bearbetning av lagutkasten
inom departementet verkställts, föreligger i sitt slutgiltiga skick
det Möllerska organisationsförslaget.
Detta kan sägas utgöra slutresultatet av icke mindre än tidigare
nämnda sju års praktiskt taget oavbrutet utredningsarbete, i
vilket deltagit personer av olika politiska partier, representanter för
statsmaktema, för arbetsgivarna, för arbetarna och för
sakkunskapen på detta och hithörande områden.
Enligt förslaget skall såväl den nuvarande
riksförsäkringsanstal-ten som de ömsesidiga arbetsgivarbolagen upphöra med sin
verksamhet. Olycksfallsförsäkringen omhänderhaves i dessas ställe av
en för hela riket gemensam försäkringsanstalt, kallad
riksförsäk-ringsanstalten. Denna skall vara en från staten fullt fristående
institution, vars högsta myndighet är en riksförsäkringsstämma,
bestående av 30 ledamöter, 16 utsedda av regeringen, 7 av svenska
arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och 7 av
landsorganisationen i Sverige. Denna stämma väljer en styrelse på 6 personer, i
vilken som sjunde ledamot ingår en av styrelsen utsedd chef för
anstalten. Styrelsen handhar den närmaste ledningen av
anstaltens verksamhet. Försäkringsrådet kvarstår såsom besvärsinstans,
utvidgat med två ledamöter, vilka skola äga erfarenhet inom det
försäkringstekniska området.
Kostnaderna för försäkringen skola i sin helhet bäras av
arbetsgivarna, varigenom statsverket besparas en årlig utgift enligt 1924
års stat av ej mindre än 1,263,000 kronor.
Beträffande den nationalekonomiska besparingen, som skulle
uppstå genom den fria monopolanstaltens inrättande, torde det vara
vanskligt att söka beräkna densamma. Vid kostnadsberäkningar för
den nya anstalten utgår den räknande givetvis från sin
subjektiva uppfattning om hur förvaltningen skall ekooiomiseras. Och
kritici utgå givetvis från sina egna mentala spekulationer. På så
vis blir det under alla förhållanden en strid om rent sujektiva
åskådningar, även om en eller annan av dessa vilar på objektiv
grund i så måtto att verklig sakkunskap och kännedom om
förhållandena fått vara utslagsgivande. Den kritik, som levererats från
den privata s. k. försäkringsexpertisen, har framförts på ett så
personligt och ovederhäftigt sätt, att enbart denna omiständighet
är ägnad att misstänkliggöra densamma. Ty så beskaffad får icke
kritik vara, även om det kan vara förståeligt att de som kämpa
för sina egna vitala intressen tillgripa mindre rättfärdiga och
illojala stridsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
