Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Haralds, Hjalmar: Historia eller historier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
HJÄLMAK HARALDS
förvaltningshistoria under förvaltningsrätten. Till historien höra
dylika undersökningar endast, när de klargöra en epokgörande
speciell faktor. Ur denna synpunkt är Edén att lyckönska till, att han
fått utföra sina forskningar om det rent historiska problemet om
uppkomsten av en svensk statsförvaltningsrätt och sluppit att traggla
igenom en hel ’ ’förvaltningshistoria, \
Historien är en och kan endast relativt begränsas i avseende på tid
och rum. Det har Harald Hjärne lärt oss. Medgivas skall, att han
i teorin — liksom våra övriga historiska klassiker — försyndat sig mot
den åskådning, som han i praktiken, i den historiska betraktelsen
så glänsande genomfört. Likaså andra stora historiker. Odhner har
skrivit Sveriges inre historia under Kristinas förmyndare och Hans
Forssell under Gustaf Vasa, men det blir historia, icke
specialforsk-ning, genom att utreda epokgörande historiska momenter.
Dessa arbeten äro ju icke så värst specialiserade, men att
framställa den svenska statsförvaltningen under formen av en historia
torde vara historiskt mera utsiktslöst. Därvid torde gälla med
hänsyn till Odhner och Forssell: observandum sed non imitandum. Man
torde kunna anse, att statsförvaltningen är tillräckligt utredd ur
historisk synpunkt. Behöver man mera ur praktisk synpunkt, t. ex.
för en fortsättning av den ännu ofullbordade
departementalrefor-men, kan man ju anordna undersökningar för speciella praktiska
uppgifter. Och förresten borde man ju äntligen tänka på att
överlämna förvaltningsrätten åt juristerna, som numera genom den nya
licentiatexamen ha möjlighet att specialisera sig även på
rättshistoriska undersökningar och börjat göra detta.
För de framstående historiker, som man tilltänkt den nu
ifrågasatta uppgiften, finnas nog göromål tillräckligt inom den Rydénska
riksdagshistorien. Principiellt gäller i viss mån detsamma om den
som om förvaltningshistorien, men de historiska fackmännen ha
väl ej kunnat säga nej, när riksdagen visat sig frikostig.
Det är en viss fara för "Epigonentum", när man ger sig till
att genom administrativt organiserat arbete bottenskrapa det ena
området efter det andra inom historien. Det befrämjar åtminstone
icke framkomsten av nya historiska idéer, när det främst gäller att
väl fylla sin plats i ett arbete på beställning. Man skulle väl kunna
tänka sig, att den påtänkta arbetsledaren, riksarkivarien Almquist,
enligt principen: wenn die Könige bau’n haben die Kärrner zu tun,
kunde bättre föra den svenska historiska forskningen framåt genom
att gå sina egna vägar och därjämte efter förmåga stödja andra,
som gå i hans fotspår, vartill han även torde ha förmågan att vinna
den svenska statsmaktens medverkan. Även andra namn på
med-arbetarlistan torde väl snart bli i tillfälle att i auktoritativ ställning
fylla samma uppgifter. Och vad beträffar själva initiativtagaren,
är han, som tidningarna nyss meddelat, inne på en uppgift, förut
länge försummad genom olyckliga omständigheter, som torde föra
honom i närmaste samverkan med den riksdagshistoriska forskningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
