Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Händelser och spörsmål - Brytningen mellan England och Sovjetunionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
241
ökat mot ståndarnas antal och kanske fördröjt den lyckosamma händelsen, för
vars uppskjutande Chamberlain genom sin hållning i rådsfrågan i stor
utsträckning bar skulden. Nu emellertid var Tyskland medlem av folkförbundet och
den brittiska utrikespolitiken behövde icke längre av denna anledning ålägga
sig någon återhållsamhet mot Sovjetunionen. Därmed är naturligtvis icke sagt,
att den världspolitiska situationen var så stabiliserad, att en brytning mellan
dessa två stormakter icke behövde inverka oförmånligt. Men Tysklands
förändrade ställning var möjligen orsaken till att Chamberlain icke längre ansåg
de utrikespolitiska skälen mot en brytning avgörande.
Men vad skulle Storbritannien vinna därmed? Varken Chamberlain eller
Baldwin har något svar på denna fråga, vilken dock förefaller vara den
ojämförligt viktigaste. Det tyckes kort sagt som regeringen såsom Lloyd George
yttrade under debatten i underhuset icke menade något alls — åtminstone
utrikespolitiskt.
Förvisso skulle regeringen med brytningen minska den växande handeln med
Sovjetunionen och vad den ryska propagandan mot det brittiska imperiet
beträffade så kunde man ej beräkna att den skulle försvagas härefter, snararc tvärtom.
Men det fanns andra tvingande skäl för brittiska regeringen och ett bland dem
var otvivelaktigt den farsartade raiden i det ryska bolaget Arcos’ och den ryska
handelsdclegationens lokaler i London. En regering, som ger sig in på ett
sådant äventyr, måste löpa linan ut. Londonregeringen kunde icke gärna utan
att synas löjlig underlåta att göra stor affär av de fynd, polisen gjorde med
hjälp av pneumatiska borrar och dynamit. Resultaten av denna razzia, som
hela den engelska press, vilken icke är helt förblindad av bolsjevikskräck, givit
epitetet melodramatisk, var emellertid ytterligt magert och regeringen blev
tvungen att söka rättfärdiga brytningen huvudsakligen med andra bevis för
ryssarnas påstådda otillåtna verksamhet än de som påträffades i Arcos’
byggnad. Arcos hade varit en central för "omstörtningskorrespondens" och för
politiskt och militärt spioneri, påstod Baldwin, och i källaren fanns ett
fotosta-tiskt rum, där man, upplystes det senare, påträffade en fotografisk kopia av
det hemliga dokument, vars försvinnande föregavs vara anledningen till razzian.
De papper, som befunno sig i Arcos’ gömmor hade emellertid icke det minsta
att göra med brittiska statshemligheter, frånsett det nyssnämnda dokumentet,
om vars innehåll ingenting med visshet är känt.
En del brev från och till engelska och ryska kommunister,
adressförteckningar på kommunistorganisationer i England och Amerika, beskrivningar på ett
par spioner i Arcos’ tjänst, korrespondens om engelska sjömäns anställning på
ryska fartyg för utbildning till kommunistiska agitatorer — detta är
alltsammans. Arcosraiden bragte kort sagt ingenting i dagen som kunde tjäna som
skäl för ett så allvarligt steg som en diplomatisk brytning. På sin höjd
kunde avslöjandena motivera ett avskaffande av de diplomatiska privilegier ryska
handelsdelegationen åtnjöt och utvisning av de ryssar, som varit inbegripna i
denna verksamhet. Regeringen hade emellertid icke blott Arcosdokumenten att
tillgå. Genom sin hemliga polis och sina spioner hade regeringen satt sig i
besittning av vissa papper, som ansågos bevisa att även den ryska ministern i
London haft sin hand med i den otillåtna verksamheten och ådagalägga
förc-fiiitligheten av en rysk antibrittisk aktivitet, som innebar ett brott mot handels-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
