Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Wigforss, Ernst: En utredning om beskattning och näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
ERNST WIGFORSS
genhet, stiger procenttalet för direkta skatter så som anges inom
parentes i tabellen ovan. Vill man också, som kommittémajoriteten
gör i en särskild tabell, få ett intryck av skattebördan för de
medborgare som göra bruk av sin rätt att undvika skatterna på tobak,
alkohol och nöjen, få vi — för arbetsinkomster — det procenttal
som här ovan sättes inom parentes under S:a.
Man märker strax, vilken dominerande roll de sist nämnda
skatterna spela på den indirekta sidan. Det är säkerligen inte
majoritetens mening, att det lägre procenttalet för indirekta skatter ger
en riktigare bild av skatteskalans utseende. Det är nämligen
uppenbart, att om alla medborgare undveke att betala skatt för tobak,
alkohol och nöjen, måste pengarna tagas på annat håll, och såvitt
man kan förstå, anser majoriteten icke, att det borde ske genom
ökning av inkomstskatten. När majoriteten på annat ställe
diskuterar förhållandet mellan direkta och indirekta skatter, uttalar den
som sin mening, att det är önskvärt att alla medborgare, även de
med små inkomster, bidraga till täckande av statens utgifter. Och
då den, som det vill synas i överensstämmelse med en mycket
allmän engelsk uppfattning, anser en direkt inkomstskatt på de små
inkomsterna vara opraktisk — den skulle vara ytterst impopulär
och svår att administrera, heter det — så faller man tillbaka på
att indirekta skatter, trots att de falla mera ojämnt och obilligt än
de direkta, inte kunna undvaras.
Emellertid är majoriteten synnerligen försiktig vid hela sin
behandling av detta problem. Den understryker tobaks- och
spritskatternas tendens att minska konsumtionen och att de alltså inte
i hela sin utsträckning få anses minska skattedragarens "välstånd".
I vilken utsträckning de indirekta skatterna skulle förordas, om de
fölle endast på nödvändighetsvaror, kan man inte sluta sig till.
Att gränsen mellan "nödvändiga" och "överflödiga" varor inte
är absolut, framhålles ju också av kommittén. Men i betraktande
av den svenska diskussionen om socker och — särskilt — kaffe kan
det vara skäl att nämna, hur den engelska kommittémajoriteten
väljer sina ord. Den säger att "det kan till och med vara möjligt
att betrakta tédrickning som en lyx" och talar om att "ett av våra
vittnen var personligen böjd för att ansluta sig till denna åsikt".
Ifråga om sockerskatten erkänner majoriteten, att den fortfarande
trycker hårt på de mycket små familjeinkomsterna. — Den kan
för en familj på 5 personer med inkomster på 1,800, 2,700 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
