Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voltaire c^ rousseau och samhället 391
garkategori hade Isaac Rousseau i alla fall rätt: klassoliklieter rådde
i hög grad i Geneve, och medeltidens demokratiska folkfrihet hade
Calvin och hans efterföljare hänsynslöst undan för undan
förtrampat. Social krigsstämning härskade; och styrelsen låg i händerna på
ett patriciat av utvalda familjer. Men härmed må vara hur som
helst: såväl genom påtagliga analogier som genom framspringande
differenser visar det sig ganska tacksamt att följa kronologiens vink
och ställa episoden Isaac Eousseau—Gautier och episoden Voltaire—
Rohan bredvid varandra som ett slags ingress till tidshistorien och
särskilt till historien om de båda stora, 1928 för halvannat
århundrade sedan avlidna märkesmännen Voltaires och Jean Jacques’
förhållande till samhället.
2.
Att begynna med när man tänker på dessa episoders första
konsekvenser och verkningar!
Liksom Voltaire genom sin exil i England fick pondus och allvar
och från en övervägande mondän salongsdiktare och frivol
’’bel-esprif utvecklades till en social observatör och nagelfarare av
universella och sekelomfattande mått, så ledde Isaac Rousseaus
landsflykt till att hans son Jean Jacques så småningom lämnas vind för
våg, hamnar hos en brutal arbetsgivare, den 15 mars 1728, ännu
icke sextonårig, definitivt flyr från helvetet och hundsfotterandet i
sin Calvingudliga, pamp- och postilleregerade fädernestad, drives
ut i det okända till underbara öden och ännu mirakulösare missöden,
naturaliserar sig inom Savojens, Italiens och Frankrikes
befolknings-och kulturområden, passerar alla klasser och stånd, genomgår alla
lager och skikt och efterhand blir en komparativ samhällsskildrare
och samhällskritiker, en eklektisk och ändock originell
samhällsutopist och samhällsfilosof, som lika kraftigt som Voltaire skakar
det beståendes murar och i jämbredd med honom, och tvivelsutan
ännu djupare, ristar sin fåra i århundradet.
Såsom socialt inriktade skriftställare träda båda visserligen
harmoniskt och naturligt in i den allmänna, allsidigt och universellt
intresserade strömningen i seklet, som från begynnelsen i Frankrike
är en omstörtningstid, då allt sättes under debatt och då man av de
skönlitterära likaväl som av naturvetenskapsmännen börjar fordra,
att de skola vara "filosofer", d. v., s. dels att de skola giva en helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
