Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Nils Andersson: En länsinventering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sker. Det borde ju stå klart för statsmakterna att man icke i
längden kan ge subventioner och tullunderstöd åt brukarna av landets
bästa jord och låta dem som skola fresta jordbrukarens tillvaro i
Norrland reda sig bäst de gitta, ja vara med och betala till de andra
till på köpet. Det är en politik som är huvudlös. Hittills har det
kunnat gå, då dessa jordbrukare ur skogen och skogsarbetet kunnat
ta en del kontanter till utfyllnad av vad det torftiga jordbruket givit,
men den inkomstkällan sinar hastigt, och om småbönderna och
småbrukarna icke med snaraste få hjälp i någon form, så torde det icke
dröja länge innan större delen av dem få ta farväl av sin torva,
vilken hastigt övergår i bankernas och storfinansens våld.
Småböndernas svaga ekonomiska ställning inverkar även på
förhållandena för andra befolkningsgrupper. Den ekonomiska nöden
tvingar småbonden ut i konkurrens med lösa arbetare om de magra
arbetstillfällen som ges, priserna bli oskäligt nedpressade, ingen
sammanhållning är möjlig. Om för jordbrukaren som sådan läget
förbättrades skulle denna mördande konkurrens, där den löse
arbetaren ofta måste dra det kortaste strået, emedan småbonden ändå har
en del livsmedel från sin gård, kunna lättas i någon mån.
Det är naturligtvis mycket svårt att finna lämpliga former för
hjälpåtgärder avseende småbönderna. En subventionspolitik är
alltid vansklig och i många fall skulle en sådan i huvudsak komma de
behövandes fordringsägare till godo men icke dem själva nämnvärt.
Det är väl fråga om icke indirekta åtgärder vore värdefullare.
Sänkta värden på fastigheterna, lindrigare skatter, billigare räntor
och uppmuntran av jordbrukets utveckling, men framför allt ökade
arbetstillfällen, varigenom biförtjänster kunde erhållas och bättre
köpkraft skapades för småbrukets produkter. Därtill en förnuftig
ekonomisk samverkan mellan jordbrukarna, gemensamma, billiga
inköp utan fördyrande mellanhänder och en smidig organisation av
gemensam försäljning av produkterna.
Skogsarbetarna.
Skogsarbetarnas usla förtjänster äro ju ett kapitel för sig, därom
skall icke ordas i detta sammanhang. Det är en fråga om facklig
organisation och sammanhållning. Men utöver detta existera mycket
svåra missförhållanden inom skogsarbetet, delvis dock åtkomliga för
det socialpolitiska arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
