Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Alg. Bengtsson: I försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Alg. Bengtson
länderna förbinda sig och sina respektive stater att bannlysa kriget
och beträda fredliga vägar för lösning av mellanfolkliga tvister. Och
så kan man vara angelägen, t. o. m. på pacifistiskt håll, att förringa
värdet av dessa utfästelser. Detta kan inte vara något annat än
att bereda marken för återtåget. Ty det är ju alldeles klart,
omfatta inte folken de fredsgarantier som skapas, vänta inte folken
att löftena skola infrias om prövningens stund skulle komma, ja, då
blir det säkerligen en lätt sak för statsmännen att draga sig undan
ansvaret, att efter prövat mönster betrakta alla överenskommelser
som papperslappar. Å andra sidan är det tämligen säkert att vänta
folkens breda massor att orden skola följas av handling, äro med
andra ord de fredliga utfästelserna levande i folkens hjärtan, ja då
kan ingen regering i världen slingra sig undan. Det arbete som
skapar och ständigt ökar folkens välgrundade förtröstan till fredliga
vägar är icke den minst viktiga sidan av fredsarbetet.
För närvarande tyckas dessa uppgifter icke tillbörligen bli
beaktade. Folken förefalla ha kommit på efterkälken. Man behöver
endast erinra om det av många påpekade förhållandet att det är
lättare få en konvention antagen i Geneve än att sedan få densamma
ratificerad av de enskilda staterna. Där möta de största
svårigheterna. Varpå beror då detta motstånd? Ja, inte kan det bero på
regeringarna, då det är deras representanter i Geneve, som beslutat
i saken. Det är således från parlamenten motståndet härleder sig,
det är alltså folkens under demokratiska former valda ombud, d. v. s.
egentligen folken själva som äro så tröga i vändningarna. Detta
om något talar väl ett tydligt språk om vad som är att göra. Litet
mindre utrymme i tal och skrift och tanke för alla de förskräckliga
vapnen, litet större plats för de fredliga garantier som finnas och
som måste skapas, det är att önska inte bära ute i landet utan kanske
även — inom försvarsberedningen?
Att Sverges försvarsfråga i stor utsträckning är en
folkförbundsfråga därom finnas redan många vittnesbörd. Våra militärer tyckas
redan vara helt inne på den linjen. Fingo vi inte i den nyssnämnda
ofTicersutredningen en fullständig plan över Sverges militärmakt
organiserad som del i Nationernas förbunds sanktionstrupper? Är
det inte militären som kraftigast gått i elden för det s. k.
solidaritetsförsvaret? Vad officersutredningen beträffar är det ju möjligt att
fiske i grumligt vatten förelåg, men inställningen av frågan är i
varje fall riktig och i fråga om klart besked lämnas ingenting övrigt
att önska. Då är det värre med våra politiker och våra avrustare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
