Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mycket därav visar sig för övrigt också medvetet särskilt där man
försöker sig på ett teoretiskt och principiellt försvar för de
storindustriellas och storbankirernas politik. Man kan då inte komma
ifrån den svårigheten, att man knappast å ena sidan kan taga staten
i anspråk för att socialisera förlusterna under det man å andra sidan
gör statssocialismen ansvarig för det ekonomiska livets
desorganisation. Den liberala ekonomins klassiska argument vänder sig mot dem
som i ett sådant läge stödja sig på dem. Det klagas också allt
allmännare i ekonomiskt ledande kretsar och sammanslutningar av
företagare över, att man saknar en ideologi, som man med
framgång kunde ställa upp mot de antikapitalistiska ideologierna. Det
är inte utan skäl, som vi ska finna, att motoffensiven mot
arbetarklassens antikapitalism inte sker under några ekonomiska eller
sociala principers fana utan under nationalismens, som söker välta
skulden på utlandet.
Av alldeles särskild betydelse äro de förändringar, som skett i
mellanskikten, redan av den grund, att nationalsocialismen i främsta
rummet bäres upp av dessa skikt.
Det är i själva verket i väsentlig grad en följd av medelklassens
reaktion mot sin tilltagande proletarisering.
Denna proletarisering har också börjat redan långt innan den
nuvarande krisen. De första ansatserna därtill visa sig redan i den
företeelse som Eduard Bernstein redan för nära fyrtio år sen visat
på, då han talade om den gamla medelklassens undanträngande
genom en ny. Man vet vad som menas därmed: den gamla
medelklassen var de varken kapitalistiska eller proletära folklager som
hade sitt ursprung från förkapitalistiska tillstånd såsom
hantverkarna och de små jordägarna. Den nya medelklassen däremot är
folk, som i egenskap av löntagare i den kapitalistiska
produktionsordningen själva intaga en mellanställning och utöva förmedlande
funktioner, såsom industrins ledande anställda, handelns
mellanhänder och en stor del av de fria yrkenas utövare och
tjänstemännen etc.
Den industriella kapitalismens utveckling har visserligen förstört
en stor del av den gamla medelklassen, särskilt i hantverksyrkena,
men i deras ställe har kommit en inte mindre talrik ny medelklass.
Om man betraktar denna utveckling som ansats till en
proletarisering, så betyder den likväl inte någon minskning av inkomster, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
