Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl en ökning av beroendet och den osjälvständiga existensen, vilket
är det mest utmärkande för proletärens samhällsställning.
Hos den nya medelklassen ligger i motsats till hos den gamla denna
tendens till beroende i själva den ekonomiska funktionen. Måhända
är våra dagars filialföreståndare, verkstadsdirektör eller
driftsingenjör mer kvalificerad än den gamle hantverkaren eller
självständige butiksägaren. Men han har i motsats till denne ett arbete,
som inordnar honom i den kapitalistiska produktionens hierarki, och
han är inte mer beroende av det pris, som han direkt tar ut av
konsumenten, utan av en lön, som kan tas från honom av den högre
makt, som anställt honom. Så till vida betyder därför den nya
medelklassens tillväxt ett slags underordning under en kapitalistisk
makt, som av de underordnade betraktas som en förmån bara så länge
som de däri se en bättre möjlighet till framgång och varaktig
säkerhet för den enskildes existens. Dessa möjligheter ha emellertid
i mycket hög grad minskats genom den sociala omskiktningen under
rationaliseringen och särskilt under den därpå följande ekonomiska
krisen.
För enstaka delar av medelskikten kommer härtill direkt
utarmning. Detta gäller inte bara för de sedan 1929 djupare sjunkna
delarna av medelklassen, för småkapitalister, sparare, pensionärer
o. s. v. Det gäller också för den mycket talrikare och i den nya
politiska utvecklingen mycket verksamma bondeklassen.
Bondeklassens antikapitalism är en mycket väsentlig del av den
medelklassens nya antikapitalism, som förbundit sig med den
nationalistiska rörelsen. Den främsta ekonomiska orsaken är också
här en utveckling, som var på väg redan före krisen och som är
universell: jordbruksproduktionens växande beroende av den
kapitalistiska produktionen i fråga om transport- och
avsättningsmöjligheter, en allt starkare övergång från naturahushållning till
penninghushållning, stigande behov av industriprodukter o. s. v. Den
avgörande rollen spelar som följd av allt detta den tilltagande
skuldsättningen, åstadkommen därigenom att man arbetar med lånat
kapital. Just på denna sista punkt har den ekonomiska krisen rent
revolutionerat bondementaliteten till en antikapitalistisk uppfattning
särskilt genom stigande penningvärde och genom de utomordentligt
höga räntesatserna. Böndernas antikapitalistiska inställning riktar
sig visserligen i lika hög grad mot proletariatet som mot finans- och
industrikapitalet. Den är i ännu högre grad en fientlig reaktion mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
