- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofjärde årgången. 1932 /
144

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 Victor Svanberg

Nöden, den bokstavliga, lekamliga nöden, är en realitet, som i en
eller annan form tränger sig på varje diktare, hur borgerlig han än
må vara. Det är lärorikt ur flera synpunkter att jämföra Sten
Selanders arbetslöse med en figur i Bo Bergmans Trots allt. Dikten heter
"En tiggargubbe" och lyder:

Gamla tunga tröga fötter hasa
långsamt framåt, stappla, stanna, börja
gå en liten bit igen och stanna
plötsligt åter mitt i gatans sörja.

Och det blåser regn och rök från taken,
och det kommer snö i kalla kårar.
Hatten dryper, näsan dryper, skägget
dryper gult av regn och smuts och tårar.

Ljusa skuggor flaxa vilt kring gubben.
Se han växer. Skyhög är han vorden.
Han är hela världens nöd som tagit
tiggarskepnad och går kring på jorden.

Vi bli alla släkt till sist med gubben.
Vi få alla gå med tiggarpåsen
och se dörrar slås igen och höra
nycklar hastigt vridas om i låsen.

Som poetisk prestation är detta ingenting alis i förhållande till
Selanders arbetslöshetsdikt. Stilen är lika traditionell som
motivet. Ungefär så skrevs om tiggargubbar för femti år sen.
Ungefär så–––––och dock talar dikten ett omedelbarhetens språk, som

griper och är av i dag. Varför? Kanske i sista hand därför, att
solidariteten med tiggaren är mer än en tom fras, också mer än
resonemang och föresats. Hjälplösheten, rådlösheten, hemlösheten
är Bo Bergmans djupaste patos, och sådant låter sig ej fångas i
glättade, svungfulla verser; kantiga, ja tafatta verser är dess adekvata
uttryck.

Bo Bergmans sista diktsamling lämnar mig i samma tvekan som
hans föregående. Jag är ur stånd att avgöra, om blandningen av
opersonliga, slitna formler och innerligt personliga vändningar är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:15:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1932/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free