Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poësi % noàtiàø 14!
öiHedveteü for diktaren, eller om den är medvetet! ock utvecklad till
beräknad konst. Hur som helst bli klichéerna ibland tröttande,
framför allt i en rad hyllningsdikter på minnesdagar. De kunde
gärna stannat utanför boken.
Helast i stil som i stämning äro några kärleksdikter. Cykeln
"Hennes ord" är en bikt om ålderdoms köld och värme, som är
värd att läggas vid sidan av de unga kärleksdikter, Bo Bergman
skrev för trettio år sedan, på en gång sinnliga och besjälade sånger,
mjuka att röra vid och likväl etsande sig i minnet, så som stor
konst är.
Livet är meningslöst men kärleken har mening, så kunde man
uttrycka denne diktares filosofi. Själv har han uttryckt sin
erfarenhets summa i denna bild:
Och far jag från ingen till ingen och säger ingen farväl
så är det för att någon beständigt bor i min själ.
Mellan oss går det strida strömmar, mellan oss är det brus
av stora städer som ryka och dåna och spruta ljus.
Mellan oss är det moln och mörker och vindar och frö
och människor som födas och människor som dö.
Du fjärrankära, du evigt nära, jag ser blott dig.
Allt annat flyter tillsammans i natten som närmar sig.
När jag talat om en filosofi hos Bo Bergman, måste jag skynda
mig tillägga, att ordet kan verka vilseledande. Som tankedikt är
Bo Bergmans dikt värd mindre än intet. Av en tänkare, till och
med av en tänkande skald, fordras någon slags konsekvens. Hos
Bo Bergman lyser den med total frånvaro. Därpå duger ej att
svara, att livet självt är motsägelsefullt. Den del av livet, som
kallas tanke, har följdriktighet till princip.
Ej heller må man svara, att diktare ej äro tänkare. Jo, de kunna
vara det, vilket är en lycka, och Bo Bergmen tror sig vara det, vilket
är en olycka.
Han skulle vara ganska ofarlig, om han hölle sig till
allmänsanningar. Att på sidan 86 stillheten är det högsta i livet och på sidan
87 stormen, det må ju så vara. Men Bo Bergman tillämpar sin
io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
