Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poësi inUMe†
t*å sträckbänk lägger man själaf
och sätter tankar i torn,
och under hunnerhälar
trampas vart ädelt korn.
Jag tror att räddningen stiger
ur folkhavets djup en gång,
men ur ett djup som tiger
och lyss till andens sång.
Skönt är det när stormen kväder,
och dock är ej stormen störst.
Jag tror att i stilla väder
mogna skördarna först.
(Det nya riket.)
Det är en kritikers plikt att gå till rätta med olater hos en skald
även om han är gammal och vördad, men gärna slutar jag med en
manligare strof av honom:
Vad önskar du jord, vid stjärnors språng
i dånande rymder natten lång? ’
Önskar du död och tystnad en gång?
Nej, liv! Nej, storm! Nej, sång!
En av de omstridda unga har i höst kommit alldeles särskilt i
skottlinjen, Harry Martinson, genom sin diktsamling Nomad.
Kritiken har tagit anstöt dels av dunkelhet och godtycke, dels och
framför allt av några nakna erotiska uttryck. Jag kan inte se att
angreppen träffat vare sig något nytt eller något väsentligt i den
angripnes modernism. Dunkel poesi ha vi haft länge. När Karlfeldt
var dunkel, var det inget fel.
Diskussionen om diktens rätt att vara naken trodde jag också
var ett passerat stadium. Skulle det speciellt anstötliga ligga i att
se och skildra erotik hos barn, ber jag att få ställa mig helt på
den angripnes sida. Det är ett vedertaget bruk att dalta med nakna
barn i dikt och i liv och låtsas som de vore patenterat oerotiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
