- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofjärde årgången. 1932 /
146

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 Victor §vanbêr§

kvasifilosofi med deri motsägelsefullaste partiskhet pi lomtid och
nutid. Av sin samtid kräver han stillhet men prisar mod och
djärvhet hos de döda. Forntida handlingar kallas stordåd, nutida
handlingar kallas överdåd eller odåd. I "Återkomsten" fantiseras om,
hur det skulle gå, om Jesus återkomme till jorden. Han skulle,
anser skalden, tas hand om av reklammakare, äcklas och fly. Har
Bergman förbisett, att den man som på Pontius Pilatus’ tid lät källa
sig Messias, alls inte var rädd för att väcka anstöt ? Ett annat
exempel ! I "Diamantsliparen" upphöjes Spinozas stilla tillbakadragenhet
på bekostnad av skräniga "dagsprofetef". Kunde inte skalden,
medan han var i tàgeii, gått ett par steg längre och förhärligat någon
tänkare så blyg, att han aldrig anförtrott mänskligheten sina tankar,
jä som blygts att ens tänka dem.

Att vara så stilla som Bo Bergman kräver av nuet, det vore att
inte alls finnas till. Men man behöver inte vara mer fördetta än
Georg Brandes för att få med Bo Bergmans gillande både handla
och rent av stoltsera; jag citerar ur "Eldfågeln", skriven vid Brandes’
död:

och skröt han med sina fjädrar ibland

under hela den långa striden,

han var dock en gång en röst för sitt land

och ett vingslag som väckte tiden.

Du världens Prometeuseld, gå ej ut,
gå ej ut i tvivel och vacklan,
hur drakbetvingarna tappa sitt spjut
och fackelbärarna fälla facklan.

Den som skriver så borde akta sig att gå omkring och strö aska
och sura miner på all nutida eld, som flammar upp ur "tvivel och
vacklan". Eller vågar han ta konsekvensen av sina inkonsekvenser
och säga rentut: Jag har varit ung, men du, pojke, får inte vara det.

Hör här ett av hans gubbfega råd till nutiden:

Vid himlen, det får ej vara
en mänsklig lösen mer
att bara hata och bara
skövla och bryta ner!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:15:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1932/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free