Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - C. J. Lehman: Klasskampen, utsugningen och vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSKAMPEN, UTSUGNINGEN
OCH VÅR TID.
Av C. J. LEHMAN.
Marx* klasskampslära har eget nog oftast varit föremål för besk
kritik. Speciellt gäller detta hans uppdelning av "klasserna":
bour-geoisi och proletariat. Läser man någotsånär uppmärksamt
Kommunistiska manifestet, finner man emellertid, att Marx med
"proletariatet" åsyftar "egendomslösa" i betydelsen icke-äqare av
produktionsmedel. Det synes mig således vara förspilld möda att med hjälp
av taxeringskalender eller exempel ur livet draga gränser för
proletariatet eller rent av förneka dess existens. Inkomstens storlek kan,
enligt Marx’ betraktelsesätt, ej spela någon som helst roli, ej heller
det event, innehav av konsumtionsnyttigheter — hus, möbler, kläder
ete: allt som för egen räkning kan förbrukas — vederbörande
förfogar över, eller den sociala ställnine — läkare, direktör, grovarbetare
etc. — han intager; det är i förhållandet om han äger eller icke
äger produktionsmedel — alltså möjligheter eller icke möjligheter att
genom andras arbete skapa profit — avgörandet ligger. Med
"bour-geoisin" åsyftas motsatsen till proletariatet, alltså betecknas därmed
ägarna av — eller rättare: de som ha kontrollen över —
produktionsmedlen. Detta är sakens teoretiska sida. I verkligheten går det
naturligtvis icke att draga gränsen så linjerat, bortsett från att det kan
finnas gränsfall, där hemortsrätten av praktiska skäl kan föranleda
tvivelsmål. Folk ur borgarklassen stödier ofta arbetarrörelsens krav,
medan t. ex. typiska proletärer gå reaktionens ärenden. Men detta
har saken ovidkommande orsaker: uppfostran, miliöinflytande, olika
förmåga att reagera o. s. v., varom lämpligen kan sägas mera i
samband med Marx’ materialistiska historieuppfattning.
"Uppdelningen", såsom Marx tänkt sig den, är emellertid klart skönjbar.
Proletariatet är statt i ständig tillväxt, samtidigt som dess andel av
produktionsresultatet blir relativt mindre och mindre. Kapitalet
koncentreras följaktligen på allt färre händer. Jämsides härmed
stärkes Jagmedvetandet. Antalet proletärer, som erkänna
intressege-mensamheten med övriga proletärer, växer stadigt.
Solidaritetskänslan tager sig uttryck i allt starkare organisationer med allt mera
målmedvetet program. Liknande företeelser spåras inom bour^eoisins
läeer. Kampen tillspetsas. Till slut kommer striden ej längre att
gälla enskilda fördelar utan klassamhällets existens. Proletariatet
som organiserad klass tilltvingar sig makten, avvecklar orsaken till
klasskampen, utsugning-en, och socialismens förverkligande blir det
logiska slutmålet. Så långt torde Marx obestridligen ha och få rätt,
även om man icke precis behöver tänka sig en katastrof — med ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
