Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - C. J. Lehman: Klasskampen, utsugningen och vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klasskampen, utsugningen och vår tid 237
åtföljande revolution — av de mått, Marx så livfullt målat i
"Manifestet".
"Utsugningen", vilken enligt Marx föranleder samhällets
klassindelning och därmed "klasskampen", är ett annat omdebatterat
kapitel. Det är klart, att utsugningen ej kan mätas efter enstaka fall.
Det är som klass proletariatet utsuges av bourgeoisin (som klass).
Vidare utsuges proletariatet ej enbart som producenter utan kanske,
på grund av arbetsfördelningen inom ett modernt samhälle, ännu
mera som konsumenter. Men självfallet utgör utsugningen en del
av produktionsresultatet, varför man gärna vill fastna för det
när-mastliggande exemplet: skillnaden mellan de i produktionsapparaten
direkt sysselsattas löner och företagarnas, ägarnas av
produktionsmedlen överskott (undantagsvis: underskott). Några förtydliganden
torde därför vara på sin plats.
"Utsugning" — oberättigad mervärdesusurpation — förekommer
enligt Marx, när proletariatet som ersättning för sina tjänster åt
bourgeoisin ej erhåller vad det utförda arbetet är värt — d. v. s. ger
vid utbud åt konsumenten — utan ett minimum motsvarande
vederbörandes "underhållskostnad". Detta är en rätt vag formulering,
som ofta föranlett missuppfattning. Idén om mervärdet — "det
obetalda arbetet": skillnaden mellan företagarens (förmedlarens,
avnämarens etc.) faktiska självkostnadspris och det faktiska salupriset
— syftar annars betydligt längre. (Marx’ "värdelära", liksom alla
andra försök att fastställa ett teoretiskt varuvärde, är naturligtvis
fullkomligt ohållbar. D. v. s. om man syftar på den verklighet, som
råder i det kapitalistiska samhället. Om man emellertid säger, att en
varas, resp. nyttighets, bytesvärde bör bestå i [= bliva lika med
kostnaden för] den "socialt nödvändiga arbetsmängd, som fordras för
en reproduktion", formulerar man ett tänkbart mål för de mänskliga
strävandena.) Mervärdets storlek bestämmes i vår tid ytterst genom
den slutlige avnämarens möjligheter att i konkurrens med andra
fixera salupriset. Fördelningen av "vinsten" är därför en
bourgeoi-sins egen (interna) sak. Endast i de fall, företagaren behärskar
både framställnings- och distributionsapparatens alla detaljer, kan han
lägga beslag på hela mervärdet, varav dock först får tänkas avdrag
för egen "rimlig" försörjning, produktionsmedlens underhåll,
nyanskaffning etc.
Alla människor konsumera nyttigheter, men långt ifrån alla
producera nyttigheter. Om vi utgå ifrån, att det är det
produktiva~ar-betet, som ensamt skapar sakvärden, "förmögenheter" ■— och den
förutsättningen är oantastbar — följer därav, att alla, som icke
aktivt deltaga i produktionen, "profitera", d. v. s. njuta frukterna av
de i produktionen deltagandes arbete. Detta är ett faktum men ett
ofrånkomligt sådant t. o. m. i ett socialistiskt samhälle —
fördelningen av produktionsresultatet kan dock göras mer eller mindre
"rättvis".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
