Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - C. J. Lehman: Klasskampen, utsugningen och vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klasskampen, utsugningen och vår tid 239
med tillverkningskostnaden — det dröjer ej länge förrän en "kris"
infinner sig. "Marknaden är mättad", "överproduktion har inträtt",
som det heter enligt den borgerliga nationalekonomins terminologi.
(Det är dock att märka, att det faktiska behovet av varor och
nyttig-heter ingalunda behöver vara tillfredsställt — "överproduktion"
förekommer sällan i verkligheten — endast köpkraften räcker ej till
för konsumtion av hela produktionsresultatet.) Inskränkningar i
produktionen måste göras — med känt resultat: arbetslöshet och
ännu mindre konsumtion! — men företagaren kan ej räddas från
"kännbara förluster". Vill han fortsätta rörelsen, måste han nöja
sig med mindre "profit", alltså sänka varuprisen, höja lönerna eller
försöka "förbilliga" framställningen genom rationalisering e. d., men
krisen är ändå ofrånkomlig, därför att köpkraften aldrig under s. k.
"normala tider" med de "artificiella" (läs protektionistiska) medel,
som oftast tillgripas, kan drivas upp till den summa,
produktionsresultatet i sin helhet beräknas vara värt. Nu finns det förstås olika
sätt att fördröja krisernas inverkan, olika sätt att göra dem mindre
kännbara. I vårt exempel räknade vi med endast "proletariatets"
köpkraft. Företagaren själv behöver givetvis
konsumtionsnyttighe-ter. Ju mera han förbrukar för egen del, ju mera ökas
"omsättningen". (Detta är en form av utsugning, desto mera märkbar som
proletariatet kanske samtidigt lever under inskränkta levnadsvillkor.)
Vidare kan måhända en del av varuöverskottet exporteras, d. v. s.
säljas utanför det egna samhällets gränser. Men den möjligheten
är givetvis begränsad, enär alla företagare i andra samhällen hysa
liknande åstundan beträffande deras egna varuöverskott. Köplusten
kan även till en tid stimuleras genom kr edit försäljning ar,
avbetalningskontrakt o. d.f d. v. s. förskottsköp av arbetskraft. En
företagare kan också begagna sig av den mera direkta vägen att låna ut
köpmedel (ungefär som entente-makterna, vilka låna Tyskland
pengar att "betala" sitt skadestånd med). Resultatet av allt detta blir
förr eller senare kaos och förvirring. Ett sista sätt att öka
köpkraften — och det enda verkligt resultatbring ande i ett privat
kapitalistiskt samhälle — är att utbygga produktionsapparaten. Det kapital,
som nedlägges i nyanskaffning eller tillbyggnader, går huvudsakligast
ut i form av löner, vilka snart omsättas i konsumtionsnyttigheter.
Utsugningen som faktiskt resultat — den direkt mätbara
utsugningen — ligger således dels i bourgeoisins oinskränkta förfoganderätt
över den allt mer fulländade produktionsapparaten och dess resultat,
de färdiga produkterna, varav den tillägnar sig det bästa och mesta
(jämför i det avseendet proletariatets möjligheter!), dels i ett alltmer
hopat "mervärde" i form av "penningförmögenheter", d. v. s.
förskottsförbindelser av proletariatet att mot utbyte utföra ytterligare
arbete eller tjänster (såvida ej penningvärdet under tiden "faller",
förstås: ett medel mot kriserna, som förresten kan vara nog så effek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
