Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - C. J. Lehman: Klasskampen, utsugningen och vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 C. /. Lehman
tivt).1 Med hänsyn härtill kan man med Marx oemotsagd tala om en
allt fortskridande "utarmning" av det ständigt växande proletariatet
(som dock med sitt arbete framskapat huvudparten av alla befintliga
sakvärden, antingen de nu ligga i realkapital eller
penningförmögen-heter). Det förhållandet, att man måste räkna med många i stället
för en företagare, gör ej anförda exempel ogiltigt, endast gör det
en smula mera komplicerat. Det tillkommer bourgeoisins
inbördes-kamp om profiten. Vi kunna emellertid tänka oss alla företagare
som en gentemot alla "icke-företagare". Proletariatets
sammanlagda köpkraft överstiger aldrig bourgeoisins självkostnad för
vidmakthållandet av produktionsapparaten. Härtill kommer givetvis
bourgeoisins egen konsumtion, vilken emellertid ej kan utökas i det
oändliga, särskilt som kapitalet tenderar till att koncentreras på allt
färre och färre händer.
Klasskampen är till sin natur en ren intressekamp, den saken torde
man ej behöva tvista om. Slagfältet, det ekonomiska livets område,
begjutes ständigt av nytt, friskt blod. Den politiska kampen, som
föres parallellt, delvis fristående men helt naturligt influerad av
klass-striderna på botten, får en vansklig uppgift. Det gäller att
å ena sidan taga hänsyn till klassintressena, å andra sidan att
försöka eliminera de klassmotsättningar, som faktiskt förefinnas.
Klasskampen utgör tyvärr ett faktum, men den är och får icke vara
ett självändamål.
Vi befinna oss just nu mitt inne i en ny kapitalismens kris. Det
kan vara den sista. Kriget 1914 var måhända den räddande ängel,
som för tillfället hjälpte det vacklande kapitalistiska systemet på
fötter. De värden, som genom kriget förstördes, ha emellertid redan
hunnit bliva i det närmaste ersatta. Produktionsapparaten har
ytterligare utbyggts och har nu nått en fulländning som aldrig förr. Till
yttermera visso pågår en rationalisering av driften, fullfärdig endels,
på väg överallt annars. Lagerhusen äro fulla av varor, samtidigt som
miljoner människor sakna till och med det nödvändigaste: en
människovärdig bostad, kläder, skor, mat... Vi lida ingen brist på råvaror;
tvärtom kanske. Vi sakna ingalunda tekniska möjligheter:
produktionen kan i detta nu drivas upp högst avsevärt. Vi sakna ingalunda
arbetskraft: miljoner människor önska ingenting hellre än att få
arbeta, att få göra nytta. Men fabrikerna stå stilla, varuöverskotten
hopas, proletariatets avantgarde, de som mest lida och våndas under
ekonomisk misär, börjar hotfullt mumla... Kommer ej ändringen
snart, kanske Karl Marx får mera rätt, än någon tror.
1 Ju oftare penningen, "bytesmedlet", cirkulerar, d v. s. förmedlar
varu-eller nyttighetsköp, ju större bliva naturligtvis de "fonderade" vinsterna,
"pen-ningf örmÖgenheterna", därför att sakvärdena efter hand förbrukas och
försvinna, medan penningen Överallt kvarlämnar åtminstone en siffra (oftast ett
plus i omsättningsbalansen) som minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
