Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Arvid Ernvik: Människan och maskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH MASKINEN.
Av ARVID ERNVIK.
H. G. Wells påpekar någonstans i sin världshistoria
nödvändigheten av att skilja mellan vår tids industriella och mekaniska
revolution. D"en industriella revolutionen var av social och finansiell natur.
Fabriker och verkstäder funnos redan på kejsar Augustus tid i Rom
och fabriksarbetet är således mycket äldre än mekanisk kraft och
maskineri. Till och med innan vattenhjulet kommit i bruk för
industriellt arbete, framställdes i fabrikerna modevaror, möbler och annat,
där färglades kartor och bokillustrationer, och i bokhandlarnas
verkstäder dikterades nya böcker för skaror av kopister.
;Den mekaniska revolutionen kom däremot som en verklig nyhet,
baserad på den nya vetenskapens upptäckter och tekniska
uppfinningar, framsprungen utan hänsyn till sociala, ekonomiska eller
politiska konsekvenser. Den åstadkom också en djupgående förändring i
själva arbetets karaktär. Antikens kraftkälla utgjordes av människans
muskler, av okunniga slavars armkraft, i viss utsträckning även av
djurmuskler.
Men den mekaniska revolutionen i vår tid innebar, att maskinen
blev den förnämsta kraftkällan, och numera användas mänskliga
varelser endast till sådant som kräver omdömesförmåga, snabb reaktion
och förstånd. Fordom var människan arbetsträl, muskelstyrka var
huvudsak, förståndsgåvor bisak, numera anlitas hon blott som
människa. Hela den antika civilisationen var uppbyggd på billig och för~
nedrad mänsklig kraft, under det att modern kultur skapas med
tillhjälp av billig mekanisk energi. Utvecklingen är nu den, att
mekanisk kraft håller på att bli allt billigare, medan mänsklig kraft
tenderar att bli allt dyrare. Trälen, alla tidigare kulturers underlag, den
blint lydande varelsen vars hjärna var överflödig, utgör inte längre
en betingelse för samhällets bestånd och kulturens höjande.
Skapandet och upprätthållandet av vad vi kalla "kultur" har i alla
tider med nödvändighet fordrat, att de många offrats för de få.
Därför är Pontus Wikners och nu senast Siegmund Freuds tal om
"kulturens offerväsen" fullt berättigat. Voro då inte grekernas,
romarnas, medicéernas, renässansens kulturinsatser möjliga utan denna
förnedrande människokraft? Jag låter en fackman, prof. Gunnar
Andersson, ge svar på den frågan. "Arbetarskarornas frigörelse i
våra dagar och i än högre grad i framtiden är ej tänkbar utan
århundradens offer av hekatomber trälande djur och människor, som
till sist födde en kultur, vilken från den levande till den livlösa
naturen överflyttar den för kultursamhället nödvändiga kraftalstringen;
(d. v. s. från människoträlen till maskinen). Från den rena
kraftsynpunkten är det likgiltigt, om det är kulin framför rickschan, hästen*
framför kärran eller motorn i bilen som pustar och stönar i uppförs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
