Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Händelser och spörsmål - Penningpolitiken - Riksbanken och kreugerkrediterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 303
tidigt bli ett omdöme om den penningpolitik som utskottet ansåge för
den riktiga och tillrådde riksdagen att ge sitt godkännande.
’" Den enighet Siom i denna punkt vunnits inom utskottet, kan i korthet
Isägas ha tillkommit på det sättet, att det tidigare av bankofullmäktige
utvecklade programmet godkännes, dock med ett uttryckligt och skarpt
formulerat tillägg, att vid dess praktiska förverkligande
uppmärksamheten måste lika starkt inriktas på farorna av en deflation som av en
inflation. Man tar fasrta på fullmäktiges egen utläggning av uttryck som
»en i huvudsak oförändrad nivå» eller dylika. Den återhämtning av
priserna som ligger inom rämen för fullmäktiges program betecknas ut*
itryckligen såsom önskvärd, och man vänder sig mot tendensen att
hindra en sådan återhämtning. Det anmärkes alldeles riktigt, att om
juppmärksamheten enbart eller framför allt inriktas på att hindra alla
ansatser till prisstegring, löper man risken att föra en penningpolitik,
som tenderar till att i stället pressa ner priserna. Utskottet har
otvivelaktigt rätt i att riksbankens program ursprungligen formulerades
under intrycket av de faror, man ansåg hota från en inflationistisk
prisstegring. Det är sålunda endast naturligt att man numera, då denna risk
inte längre synes näraliggande men skadorna av en fortsatt deflation
göra sig påminta, känner behovet av att komplettera det ursprungliga
programmet med en lika tydlig varning för en penningpolitik, som
lägger hinder i vägen för den stimulering av det enskilda näringslivet, som
en mindre restriktiv ränte- och kreditpolitik möjligen kan innebära. I
fråga om räntesatserna aktar sig utskottet för att ge direktiv utöver det
självklara — men i sammanhang med varningen mot deflation icke
be-jtydelselösa — påpekandet, »att det uppenbarligen måste vara ett allmänt
önskemål, att räntorna inom landet hållas på den lägsta nivå, som över
üiuvud taget är möjlig utan att det för penningpolitiken uppställda målet
äventyras».
Att ett utlåtande, som vunnit allmän anslutning inom utskottet, måste
innehålla uttryck, som tillåta något olika uttolkning är självklart. Men
det ligger också i sakens natur att riksbankens politik inte stelt och
formellt kan få bindas vid vissa enheter i en indexserie. Om det
verkligen vore möjligt att få företagsamheten i gång utan att »mera
kännbart» stegra levnadskostnaderna, vore tydligen lönarbetarna de sista,
som hade anledning att sörja. Tyvärr kan man i det fallet inte väntal
några underverk ens av den mest liberala räntepolitik.
Riksbanken och [-kreugerkrediterna.-]
{+kreugerkre-
diterna.+}
Efter de många mer eller mindre vederhäftiga rykten
som varit i omlopp rörande anledningarna till
Skandinaviska bankens svårigheter och den roll som därvid
spelats av ^krediten till kreugerkoncernen, som
möjliggjorts genom rätten att rediskontera i riksbanken, kan man med
oblandad tillfredsställelse anteckna, att bankoutskottet velat lägga alla till*
gängliga papper på bordet i denna sak. Den mycket ingående
redogörelse, som fullmäktige i riksbanken överlämnat till utskottet, har
nämligen vidarebefordrats till riksdagen och den svenska allmänheten genom
att avtryckas i utskottets dechargebetänkande över bankens förvaltning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
