Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 In- och utrikes
talrikare från näringslivets representanter. Den engelska Economist
har haft en serie alarmerande artiklar om vart det bär hän för
världen, om ingenting sker, och om riktlinjer för en politik som
kunde leda till räddning. Den slutar med en vädjan till de politiskt
ledandes sunda förnuft. Egendomligt nog tycks den inte se, hur
djupt orsakerna till overksamheten ligga inbäddade i hela den
allmänna samhällsuppfattning, som kallas den borgerliga. Både
individualismen och nationalismen äro borgerliga dygder och båda resa
hinder mot effektivt ingripande av det slag Economist önskar. Den
vill ha en återhämtning av priserna till 1929 års nivå, men mötes
omedelbart från många håll med beskyllningen att kräva inflation,
och eftersom prisstegringen inte synes komma i gång utan att staten
sätter i gång stora arbeten, bildas en front av alla dem, som anse
denna form för statsingripande oförenlig med det borgerliga
samhällets principer. Då i programmet ingår handelspolitisk
nedrustning genom sänkning av tullar ete, har man en annan och ännu
mäktigare borgerlig skara, som inte vill ta någon risk eller göra något offer
av egna ögonblicksintressen för folkens gemensamma välfärd på
något längre sikt. Fortfarande svänger den borgerliga världen
obeslutsamt mellan de nya idéerna om ett medvetet och ordnande
ingripande från samhällets sida och den djupt rotade gamla
föreställningen att det enda, som finns att göra, är att göra ingenting
alls, d. v. s. att hoppas på näringslivets förmåga att läka sig själv
och på att något oväntat skall inträffa, som sätter maskineriet i
gång, utan att människorna behöva möda sig med nya tankar och
nya former för organisation.
SAMMA OBESLUTSAMHET kännetecknar åtgärderna i fråga
om enskilda led i den ekonomiska politiken. Man synes inte kunna
definitivt välja mellan den prisstegring, man säger sig åstunda, och
den deflationistiska sparsamhetspolitik, som lockar med traditionens
hela styrka. I vårt eget land ha framför allt bönderna krävt
stegrade priser och häftigt kritiserat den återhållsamma kreditpolitik från
riksbankens och privatbankernas sida, som man ansett leda till
"deflation". Men utöver direktiven till riksbanken om lägsta möjliga
ränta ha bondeklassens representanter inte velat vara med om
åtgärder, som kunde sätta mera köpkraft i rörelse och på den vägen
åtminstone göra en återhämtning av priserna möjlig. Tvärtom har
man från bondehåll ivrigt bekämpat en utvidgning av de offentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
