Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Ernst Wigforss: Arbetare och bönder under krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Ernst Wigforss
synes det svårt att förneka betydelsen för vårt svenska jordbruk
av en ökad köpkraft även bland svenska arbetare. Även om vårt
smörpris väsentligen beror på den engelska marknaden, kan man inte
bortse från den inhemska. Indirekt medges ju detta också av
jordbrukarna, då de nästan i samlad trupp göra attack mot
margarinkonsumtionen. En minskning av denna och en därav — enligt
jordbrukarnas kanske inte så välgrundade mening — följande ökning av
smörkonsumtionen inom landet anses medföra bättre priser på smör.
Och om vissa ytterligtgående kretsar kunde genomdriva en sådan
minskning av smörproduktionen, att exporten av smör upphörde och
priset frigjordes från beroende av världsmarknaden, då synes det
ganska ofrånkomligt, att de svenska konsumenternas köpkraft bleve
en avgörande faktor för smörpriset och därmed för det svenska
jordbrukets läge.
Det är naturligt att i denna diskussion om offentliga arbeten även
det gamla, i viss mening "klassiska" argumentet om de begränsade
kapitaltillgångarna spelar en roll. Staten tar bara kapital från enskild
företagsamhet, säger man, och hindrar alltså enskilda företagare att
sätta i gång precis lika mycket arbete som staten själv i stället
skapar. Argumentet bortser ifrån det faktiska krisläget med tillgång på
kapital, som icke tas i bruk. Även i vårt land ser man just nu en
ökning av likvida medel, som banker hålla i beredskap, men icke anse
sig kunna ge en "lönande" användning inom produktionen. Denna
invändning, som bygger på något slags föreställning om
"arbetstillfällenas konstanta mängd", kompletteras stundom med en annan, som
innebär, att om verkligen arbetstillfällena och därmed köpkraften
ökas, betyder detta "inflation". Den sidan av saken förtjänar utan
tvivel ett grundligt övervägande. Men egendomligt är att höra
varningar mot inflation komma från samma håll, där man inte tröttnat
att angripa riksbanken för dess "deflationistiska" politik, där kraven
på en väsentlig höjning av prisnivån har varit ett stående tema, och
där socialdemokraterna anklagats för att i missriktat intresse för
konsumenterna ställa sig i vägen för en kreditpolitik, som kunde ge
företagsamheten lite mera luft under vingarna.
Det förefaller som om man borde ta problemen i den ordning de
faktiskt inställa sig. Riskerna för det ekonomiska livet i hela
världen just nu ligga inte i en hejdlös spekulation, framkallad av tron
på stigande priser och stigande vinster. Olyckan ligger i den full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
