Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Henrik de Man: Den nyupptäckte Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nyupptäckte Marx 423
Platsen för det sedliga förverkligandet förflyttas därigenom blott
från medvetandet till varat. Det först senare särskilt efter Elend der
Philosophie uttryckligt motiverade avvisandet av de eviga idéerna
och sedliga principerna betyder intet förnekande av dessa idéer och
värden, utan blott ett fastställande av deras historiska
omgestaltningar, beviset att vid klargörandet av förhållandena mellan människa
och omvärld varje ny situation ställer människan i annan relation till
medvetandet.
Allt det andra är blott en polemisk tillspetsning i striden mot den
spekulativa idealismen; men alltjämt förblir sammanstötningen
mellan idé och verklighet uttryck för sammanstötningen mellan den
lidande och därför viljande och värderande människan och den för
henne genom privategendomen främmande omvärlden. Läran om
sinnena, ur vilka behov och intressen framspringa, betyder intet
annat än att den etiska (och tillfälligtvis också estetiska)
värdesättningen bygges in i det mänskliga behovet. Människan bär
måttstocken och målet inom sig själv. Det etiska och estetiska är
imma-nent i det vitala. Medvetandets bestämmande genom etisk
värdesättning erkännes uttryckligen, men dessa värdesättningar gå utöver
den förhandenvarande verkligheten blott så tillvida som den
mänskliga naturen går utöver denna verklighet; det rör sig alltså om en
mänsklig och naturlig, icke om en övermänsklig och övernaturlig
transcendens. Människan värderar de olika förhållandena på grund
av dispositioner, som icke bestämmas av dessa förhållanden utan som
höra till människans natur och föra henne mot sin bestämmelse.
Den senare hopträngningen av denna det etiskas vitala immanens
till en det andligas ekonomiska immanens gäller således icke för
mänsklighetens historia överhuvud taget utan blott för
privategendomens epok och särskilt för kapitalismens. Den stora skillnaden
mellan den humanistiska och den materialistiska fasen i den marxska
utvecklingen ligger alltså däri att Marx senare blott har förtegat sin
etiska tro, delvis medan han annars fruktade att skada anspråken på
att samhällsanalysen vore rent vetenskaplig, värde fri deduktion, dels
väl också på grund av den skenbart stolta men i verkligheten ödmjuka
hållningen hos mannen, vars tro är allt för mycket handlingstro och
som sådan för helig att mycket tala om och dels slutligen som bitter
reaktion mot egna besvikelser och mot det moraliska hyckleriet hos
hans ideologiska och utopiska vedersakare.
Vare därniecj huru som helst. Manuskriptet betecknar det ställe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
